Halvårssammanfattning

Nu har ju nästan halva året gått av 2018. Så det är kanske dags för en liten sammanfattning av det första halvåret.
 
Året började skit, med en papps på sjukhus. Där låg han mer eller mindre i 4 månader på detta år. Jobbigt och oroligt förstås. Men i maj skrevs han ut och nu är han nästan som vanligt igen. Tunnare men kanske ännu mer enveten än tidigare. 
 
Annars har jag och Knäppisen varit på hundmässa:
 
 
Jag och Knasbollen var på Sci-Fi- mässan. 
 
Det var en lång och kall vinter. 
 
 
Knäppisen gjorde sin första gymnastiktävling och fick silver! Överlycklig tjej. 
 
 
Knäppisen fyllde 9 år och hade badkalas. Och hon hade en teateruppvisning, där hon spelade superhjälten Superfly. 
 
 
Vi var i Surahammar och firade traditionellt Valborgsfirande. Men Knäppisen tyckte det var otäckt med all eld, så vi promenerade hem tidigt. Höll på att gå vilse i Sura, men det blev bra till slut. 
 
 
Våren kom och det blev prinsbröllop i Storbritannien. 
 
 
 
Vi hade tjejhelg med Ullaredsbesök och scrapmara. Skolavslutningar och utflykter har avlöst varandra. Kalas och studentfirande har vi också hunnit med.
 
Och så var det konsert. Med Foo Fighters. Förra gången de var i stan ramlade Dave Grohl ner från scen och bröt benet. Jag tänkte inte vara sämre jag, en Foo Fighterskonsert utan en skadad fot, tänkte jag, så jag såg till att stuka min fot rejält. One for the team, liksom. På väg in till konserten såg jag inte ett litet mesigt trappsteg och vips låg jag på marken. Blev omlindad utanför Ullevi av två snälla sjukvårdare. Konserten var bra ändå och svärfar hämtade oss inne i stan. Tre veckor senare är det ok med foten, men ännu inte bra. 
 
 
Nu laddar vi för ett ännu bättre halvår, även om jag är aningens deppig över att vi nu går mot mörkare tider. Min favoritårstid är försommar, så när den är över blir jag lite låg. Men då får man göra roliga saker för att pigga upp sig. Det skall vara kalas på olika håll och kanter, fisketurer, semester på Öland och i Skåne, scraphelger och en massa annat kul. 

Midsommardag

Sitter ensam ute på altanen. Inte riktigt ensam, en enveten geting håller mej sällskap. Jag tänker mej att det är Barry från Bee-Movie. 

Det är tyst och stilla. I stort sett alla grannar firar midsommar någon annanstans i år. En och annan båt hörs från havet. Solen gassar från en knallblå himmel. Det blåser friskt men där jag sitter kommer bara en och annan fläktande pust. Friden störs bara av.... Glassbilen! Till och med här ute på ön kommer den. Fast Knäppisen fick gratis glass härom veckan, så jag tänker gott om den idag.

Familjen är inne: en ser på fotboll, en vilar middag, en ser på plattan och en låtsas vara en Youtube-stjärna och spelar in låtsasfilmer. Själv skall jag dricka te och följa Pollys äventyr i en fiskeby i England. Och kanske jag somnar lite i solen. 

Älskar sommar om den här ön. 


En rolig morgon

Varning! Detta inlägg kan vara provocerande för vissa.

Jag hade möte på Hisingen i morse kl 8, så jag gick hemifrån redan kl 07.00. Med tre byten tar det ju lite tid, tänkte jag. 

På stationen såg jag på Trafikverkets sida på webben att tåget var nån minut sen. Den minuten växte och växte till många fler. Så många att jag bestämde mej för att faktiskt låta det sena tåget passera och satsa på nästa tåg. Då slipper man knö och man får sittplats.

Precis då kommer en kompis och han tog samma beslut som jag. Vi lät alla knö på tåget och såg det åka iväg, lugna och nöjda med vårt beslut. Tills vi fick besked om att tåget som skulle komma 2 minuter senare nu skulle komma 12 minuter sent, det också. 

Jag hörde av mig till min kollega om att jag var sen men inte visste när jag skulle komma. Jag och Martin stod och pratade och var på gott humör. Och humöret blev ännu bättre när tåget vi hoppade över, kommer inbackade på stationen och alla som stått och knött, fick gå av igen. 

En stackars buss på väg till Mölndal blev fullknökad med stressade resenärer som fick stå som packade sillar. Martin och jag stod och roades av det vi såg. Tror nog att en och annan blev lite provocerade av vårt goda humör. 

När den fulla lilla bussen åkte iväg, fick vi som stod kvar på perrongen gå på tåget. Vi fick sittplats och vi skrattde och hade kul. Då säger Martin "Det är nu man skall säga att: Fram kommer man alltid" och då skrattade jag ännu mer. Och säkert provocerades det ännu fler av detta. 

Efter några minuter åkte tåget, och jag blev ännu fnissigare när jag tänkte på att vi nog kommit fortare till Mölndal än de som knött sig på bussen. 

Tåget kom inrullade 55 minuter för sent till Göteborg och kom lite sent till möter. Men humöret var fortfarande gott. Och min filosofi över att inte stressa upp mej inför tåg som strular känns mer rätt än nånsin. Jag har en glad morgon med mej hela dagen och de som stressat är på dåligt humör. Varför stressa upp sig över saker man inte kan påverka. Jag visste att alla på inspelningen väntade på mej, men det tjänade ju inte något till att jag stressade upp mej. Jag kom ju inte fortare fram för det. 

Oj, nu har jag säkert provocerat några till. Men jag är på så gott humör så det gör inget. 
Visa fler inlägg