Flourtanten
Vilket otacksamt jobb egentligen. Det var inte jubel som hon möttes av om man säger så. När hon knackade på dörren och kom in med sin bricka full med plastmuggar, då skrek alla ungar.
Jag skrek inte för jag behövde inte skölja. Hade till och med en lapp från mamma. Tror att mamma ansåg att det räckte gott med flouren i tandkrämen, eller nåt. Hon gillade inte att bli tillsagd att göra saker eller regler. Det har jag efter henne. Jag fick till exempel på med mina föräldrar på barnförbjuden film (James Bond😀): "Vi bestämmer själva vad våra barn får se" .
Men åter till flourtanten. "Vår" flourtant hade en son som var några år yngre än oss. Stackars kille, var känd i hela orten där jag växte upp som "Flourtantens son". Undrar hur många som visste vad han hette. Eller floutanten heller för den delen.
Undrar hur rena tänder de hade?
Sånt kan man också fundera på en mörk tisdag i november, istället för att adventsstäda.