0 Läs mer >>

Jag är besatt av väder. I alla fall av att följa väder på TV, appar och på nätet. Inser att det nästan är överdrivet ibland. Som när jag laddade ner min fjärde (!) väderapp. Allt för att kunna jämföra de olika prognoserna. Jag plockade bort den efter ett tag.


När det är stormvarning eller kylsmockor är jag ännu mer intresserad. Följer utvecklingen konstant. Mr P är ordentligt less på mej emellanåt. 

Idag vaknade vi upp till (för oss) hemskt kalla 11 minusgrader. Sa en app i telefonen i alla fall. När jag kollade på termometern var det "bara"  -10.4. Sen springer jag här och kollar utvecklingen typ var tionde minut. 

Förr skrev min pappa upp väderdata i en kalender. Riktigt så tokig tänker jag inte bli. Mest för att jag är så förbaskat glömsk så jag hade inte kommit ihåg att skriva upp det, är världens sämsta dagboksskrivare. Det räcker att jag har koll just nu. 

Vädret och jag

0 Läs mer >>
Vi har tillbringat helgen ute hos pappa på den lilla ön vid Tjörn. Vi åker dit för att ladda batterierna och koppla av. För det gör man ute hos pappa, speciellt på vintern. Man sitter vid kaminen och eldar. Och läser böcker. Kidsen pysslar, leker och ser på film. Emellanåt går man ut på promenad ner till havet och andas frisk härlig luft och blir alldeles lugn. All stress försvinner. Lite obligatorisk stenkastning hör också till.
 
Och idag var det alldeles underbart. Lite kalla vindar men när det var lä kunde man ana våren. Solen värmde lite svagt och om man blundade kunde man nästan höra måsarna skrika.
 
 
  
 
 
 
Denna gång hade vi också sällskap av två små marsvin hos pappa. Bra som underhållning av kidsen emellanåt.
 

Efter dagens promenad, när jag var alldeles uppfylld av vårkänslor, fick jag inspiration att börja planera våra rabatter till sommaren. Tur att pappa har en massa trädgårdsböcker.
 
  

Så nu är batterierna laddade och våren kommer snart, bara några månader kvar. Och i morgon åker julen ut, då börjar vårpiffandet här hemma. I lovet it!
 
 

Ladda batterierna och...

0 Läs mer >>
Det är dags för en liten sammanfattning av året som gått. Att kalla året för det värsta någonsin är att ta i, det finns inget som slår 2005 (då var jag sjukskriven 6 mån, sen bröt jag foten, utreddes för ofrivillig barnlöshet och min mamma gick hastigt bort), men årets sista 3 månader var väldigt jobbiga.
 
Våren präglades av att jag fått nytt jobb inom regionen. Ett jobb som jag fortfarande inte kan förklara vad det innebär.... men det har med IT att göra, för verksamheten (inte IT-sidan). Avvecklande av gammalt jobb varvades med kurser och möten om det nya. Allt var nytt och spännande, det var ingen som haft tjänsten före mej heller så det var verkligen nytt för alla.
 
Sommaren var lång och solig, semester i 6 veckor. Vi åkte till Dalarna på en härlig semestervecka och allt var toppen. Semestern fortsatte med sol och vi var hemma och ute hos pappa, lite då och då. Som avslutning tog hela familjen tåget till Köpenhamn och hade några dagars storstadssemester. Kidsen var så duktiga,de knatade runt i timmar och utan att klaga. Och om vi skulle säga att vi skall flytta dit kommer vi mötas av jubel, för Köpenhamn är numera favoritstaden (fast de har å andra sidan bara sett Göteborg, Kungsbacka, Mora och Fredrikshavn innan....).
 
   
 
Hösten började så bra, med sommarväder och sol. Knasbollen började 2:an och knäppgöken blev äldst av dagisbarnen. Jobbet blev tungt med ett mastodontprojekt som aldrig verkar ta slut. Och så hände de som hände med min bror och allt blev svart, dystert och oerhört ledsamt. Och mastodontprojektet rullade på och jag rullade med. Så december slutade med att jag sniffade på den där väggen som ingen vill möta. Tur att jag fick vara långledig och återhämta mej.
 
Och födelsedagar har det varit, som vanligt. Nästan alla födelsedagar firas i vår familj, så det blir ett fasligt firande. Till det kommer de där speciella personernas födelsedagar, som min fina kusin M som bjöd flott till Trollhättan. Gissa vad som hände - magsjuka på ett barn! Grattis, Tack och Hej fick jag hälsa kusinen. Hon blev lite firad i september sedan, på samma dag som sin systers födelsedag så vi firade henne också. Den lilla knäppgöken blev 5 och huset fylldes av glada och ystra barn som fick ansiktsmålning av duktiga svägerskan och tatueringar i mängder. Knasbollens födelsedagsfirande kom liksom av sig i oktober, mitt i all sorg och elände. Hans barnkalas skall bli snart, i januari har vi tänkt.
 

2014 var året jag faktiskt började träna. Min resa till träningen började egentligen under hösten 2013, när jag kom med i en studie kring stress och träning. Nu misslyckades jag förstås fullkomligt under studien, istället för att bli lugn och harmonisk blev jag totalstressad över alla krav på träning. Men det såddes ett frö och idag kan jag bli på ett väldigt dåligt humör om jag inte kommer ut och tränar. Så jag var lite trög i starten men sen satte jag igång.
 
Tja, det var väl en sammanfattning av mitt 2014. Dags att ta tag i 2015 och jag har lite funderingar och tankar kring framtiden. Det blir ju gärna så, när man hamnar i kris och omvälvande saker händer. Det är då man kan hämta kraft och göra ändringar. Jag tror inte på nyårslöften, så det tänker jag inte avge några. Men jag tänker se till att jag tänker göra det bästa jag kan, i vad jag än företar mej. Att jag skall se till att mina barn och familj minsann inte skall få ta hand om en sönderstressad mamma, utan att jag skall hålla mej långt, långt borta från alla väggar som står i vägen. Och jag tror att jag skall lära mej något nytt som kanske Bollywood-dans, stavhopp eller plattläggning. Vi får se vad det blir. Fortsättning följer......
 
Gott Nytt År!!!!!

Mitt 2014