En underbar helg

Ibland får man de där helgerna som man blir fylld med energi av. Denna helgen var en sån.

Vi har luftat papsen, som hade permis från sjukan. Önskan var att åka hem till Tjörn, så det gjorde vi. Men innan vi hämtade papps svängde vi in på Kexen (alltså Kexfabrikens bräckbod i Kungälv). Det har blivit en liten vana att svänga in där, på väg till sjukan. En jäkla tur att vi inte bor närmare. 

Hemma hos papps fixade jag till önskerätten lax i ugn med potatismos. Mr P hade dragit till havs. Det var något med ett fantastiskt ljus och då måste ju vår kära fotogalning ut och fota. Papps tände kaminen och efter lunchen somnade vi alla tre gott i värmen. Vän av ordning undrar kanske var kidsen blivit av. Hade vi dumpat dem nånstans? Nej då, de var minsann ensamna hemma och Knäppisen åkte sen på kalas. Tack för vänner som ställer upp och tar med barn när man själv har förhinder! 

Vi fick också träffat på våra nya grannar på ön. Verkar trevliga men de kommer ju aldrig bli lika bra som de gamla. Bästa grannarna ever! Och vi svängde förbi kyrkogården och tände några ljus. Man mår bra i själen av att göra det. 

På kvällen skulle papps tillbaka och vi kom hem precis i tid för Mellon. En härlig dag. 

Och idag var en lika bra dag. Upp tidigt för ivägskickande av son till match. Mr P åkte förstås med. Själv satt jag bänkad och såg Stinas fantastiska insats i spåren (vad fan skall jag göra nu när OS är över??). Ut i det vackra vädret och lämna barn hos kompis. Några timmars scrappande i lugn och ro gör susen för en stressad själ. Mr P var ute och jagade det perfekta ljuset eller nåt och knasbollen var i sitt rum som vanligt. 

Så den här helgen har fyllt mej med energi. Kunde förstås ha sovit lite mer men man kan ju inte få allt. Fram för fler energifyllda helger, säger jag. Och fram för våren. För nu är OS över och då kan det bli vår. 

Vem är vem?

Jag har dykt långt ner i mina foton, för att scrappa lite bebisfoton. Just bebisfoton är jag lite trött på. Hur många foton kan man ta på sina ungar egentligen? Svaret är otaliga. De tar liksom aldrig slut. 

Nu har jag hittat foton på mina båda kids, när de är lika gamla och i samma miljö: babysimmet. Och det slår oss varje gång, hur väldigt lika varandra de var. Så lika att det ibland är svårt att se vem som är vem. 




Varning för pensios!

Nu har nog tanten i radhuset där vid ån gått och blivit heltokig. Inte nog med att hon är med i både pelargon- och tomatgrupper på fejjjan (bara att kalla det för fejjan är ju pensios-varning så det skriker om det). Hon har gått och börjat prenumerera på en Korsordstidning! 

Herre min je! Kors i medaljongen! Nu har hon väl skitit i det blå skåpet! 

Men vet ni, jag struntar i om det är pensiosvarning eller töntigt. Bevara din inre tant eller tönt, är min filosofi. Så om ni nu ursäktar mej, skall tanten (tönten) knapra på några Mariekex och lösa dagens första kryss! 


Visa fler inlägg