0 Läs mer >>
Den lilla knäppgöken fyllde 6 år i mars, men eftersom påsk och en hemskans massa andra kalas kommer samtidigt, bestämde vi oss för att skjuta på barnkalaset. Knäppgöken kom då på att hon minsann ville ha disco och då helst en Mellofest. Så då fick det bli en Mellofest samma dag som Eurovision-finalen, som en liten förfest för de små kidsen (som troligen ändå skulle sova när finalen satt igång).
 
Knäppgöken började genast att skriva en lista över alla kompisar som skulle bjudas. Det blev en lång lista. 26 barn var önskelistan och för varje dag växte den. Förhandlingarna startade och till slut fick det bli 18 barn som skulle bjudas. Alla -09:or på dagisavdelningen, en och annan -10:a, några småsyskon till 09-orna, granntjejerna och två kompisar till knasbollen (den ena kompisen "för han är så snygg, mamma, han är snyggare än både Eric Saade och Måns Zelmerlöv" och den andra kompisen "han är den roligaste i hela världen, han måste komma!".).
 
Kalasplanerande går jag igång på. Jag älskar temafester och planerar hej vilt. Tur att Mr P lugnar ner mej.
- Vi måste ha en ljudanläggning och en ljusanläggning!
- Nej, sa Mr P, vi pratar om dagisungar på ett 2-timmarskalas.
- Ok, sa jag, men en rökmaskin bara måste vi ha! Det finns billiga på BR!
- Nej, sa Mr P.
- Men hallå! En bubbelmaskin är ju helt underbart. Och den kan vi ju ha nytta av även efter kalaset!
- Nej, sluta nu, sa Mr P.
- Så då får jag väl tänka om, muttrade jag lite surt.
 
Vi bestämde att själva discot skulle vara inne i knasbollens rum. Dels för att det är stort, det är svarta rullgardiner där och han behöver inte bekymra sig så mycket om att småkillarna pillar på alla hans saker. Smart tänkt där, kände jag. Jag lånade en discolampa av min kära kollega och köpte två billiga på rea. Tre discolampor i hans rum blev alldeles perfekt. Av en annan kollega lånade jag högtalare till surfplattan, så det blev lite tryck i musiken. Vi lånade också in Mr Ps syster, B-svägerskan, som fotograf och det är hon som tagit alla fotona här. Det är lite lyxigt och kul att ha en egen fotograf på kalaset.
 
En Mellofest måste ju köra hårt med Mellolåtarna. Så jag gjorde en lista över alla mellolåtar som är bra. Men när jag spelade upp listan för mina kids, fick jag radera alla godingar som Carola, Charlotte Perelli och andra låtar som vi tycker är Mellolåtar. Det fick bli kidsens favoriter från de tre senaste årens mello. Och Diggilo Diggiley, som knäppgöken älskar. Och eftersom Måns gick till final hade vi Måns-hattar och flaggor, som jag hittade hos Kreativa Karin.
 
 
Eftersom det bjöds en massa kids bestämde vi för att vi kör godis- och kakbuffé och ingen mat. Lite kontroversiellt kanske men ungarna älskar det. Och kalas är till för ungar och inte föräldrar tycker jag. Hade nån unge velat ha en korv, hade vi haft det också. Självservering av saft och små pappersskålar att ta godis i och vips hade vi en hel hög nöjda kids.
 
 
Glasstårta av den enklaste sorten fick det bli - två byttor glass trycktes ut i en form (som upp och ned blev som en kjol) ner med vår tårtdocka och på med strössel. Lite överbliven marsipan fick bli en topp till dockan och vips var den en tårta som såg mer avancerad ut än vad den var.
 
En av småkillarna vägrade äta glassen "För du förstår, att jag tycker verkligen inte om Barbie". "Fast, det är vanlig glass med en docka på bara", "Jaha, jo men då kan jag äta. "
 
 
Vädret var toppen och de flesta kidsen var ute under hela kalaset. Många tillbringade tiden i vårt klätterträd. Några dansade, några lekte och några satt i soffan intill godisbordet och åt godis hela tiden ("Va! Får man äta tills det tar slut??!). Kort sagt, ett lyckat kalas för kidsen. Och jag tror nog att den enda föräldern som behövde stanna också var lite nöjd. Vuxenfika vid köksbordet och obegränsat med chokladbollar, får väl vilken vuxen som helst att vara nöjd. Sen att hon fick vara safthjälpare, var nog inget betungande.
 
 
Jag gillar kalas där man faktiskt har fokus på att det är kidsen som skall ha kul, inte att föräldrarnas bild av ett lyckat kalas får råda. 6-åringar är fullständigt nöjda med godisbuffé (vi hade chips, popcorn, chokladbollar, kanelgifflar och kex), frilek och kanske lite disco i ett hörn. Mer behöver inte de för att det skall vara ett lyckat kalas. Man kan låna ihop prylar och man kan faktiskt stå ut med ett kaos i två timmar, och ha kalaset hemma. Sen behöver man inte bjuda 18 ungar, som vi gjorde, men varför inte, det är kul att träffa alla kompisar och att se alla ungar ha det kul. Och man behöver inte heller ha kalaset precis när barnet fyller år, vi väntade i nästan två månader för att ta kalaset på våren, så att man kunde vara ute. Knasbollens kalas hade vi drygt tre månader senare.
 
Det är så kul med barnkalas, att jag nog får ägna ett annat inlägg om alla mina idéer och kanske inspirerar det någon. Avdramatisera hela skiten, tänker jag. Kalas skall vara kul för alla!

Mellofesten 2015

0 Läs mer >>
Om man undrar vem man är, kan ju Facebook hjälpa dej att hitta rätt. Alla möjliga sorters tester för att få veta vem man är. Säkert jättepålitliga (obs ironi)  men ibland undrar man....
 
Min musiksmak säger tydligen att jag är 35 år.... Det där är ju i och för sig lite smickrande, eftersom jag är äldre än så. Jag gillar ju ny musik men samtidigt lyssnar jag ju mest på topplistor och då blir det ju låtar som alla andra gillar. Så den här kanske inte är helt korrekt..
 
 
Sen är jag visst också väldigt trevlig person. Så ofantligt jordnära och vet tydligen alltid vad jag skall säga. Här blir jag lite förvirrad igen. Nog tycker jag att jag är hemskt trevlig men jag är oftast uppe i det blå och snurrar. Och vet inte alls vad jag skall säga, fast då hittar jag på rätt friskt. 
 
 
Tydligen är jag så söt att det är löjligt. Det är ju rätt kul om man tänker efter. Kan inte påstå att det stämmer så vidare bra. 
 
 
Jag har förstås ett smeknamn också. Här är jag visst avslappnad. Lugn är jag också. Det kan ni ju fråga Mr P om. Lugn är nog inte det man förknippar med mej. Fjantig, ja, det kanske jag är. I alla fall om man frågar Knasbollen. 
 
 
Men sen har jag förstås ett gangsternamn också. En glädjespridare är jag också. Det är ju trevligt att veta. Underhållare vet jag inte, brukar hålla låg profil när det är lite jobbigt. 
 
 
Sen kan ju också min favoritblomma tala om vem jag är. Här är jag hopplöst romantisk och förtrollar alla. Det där med romantik var en nyhet. Om man är romantisk när man upptäcker att man har årsdag några veckor för sent eller när man måste kolla i förlovningsringen när vi har förlovningsdag, jag då är jag jäkligt romantisk!
 
 
Så sammanfattningsvis är jag: 35 år, självsäker och trevlig, jordnära, söt och avslappnad. Lugn och snäll, underhållande och spontan, vacker och romantisk. 
 
Ibland vore det kul om Facebook hade rätt, för det är inte många rätt här.
 
 
 

Identitetskris någon?

0 Läs mer >>
På söndag är det morsdag och kanske läge att fira alla mammor lite extra - blink blink...Inte för att vi brukar fira det särskilt mycket men här kommer ändå lite tips som kan glädja mammor, t ex en mamma-som-bor-i-ett-radhus-utanför-Göteborg-med-två-barn. Bara små tips, alltså, det är inte så att man behöver köpa några presenter till mammor på söndag. 
 
Bagaren och kocken har en massa trevliga små saker. T ex såna här kan jag tänka mej att nån skulle bli glad för. 
 
 
Om mamman i fråga gillar att scrappa finns det lite annat kul. CiLi-in-papers t ex en sån här som passar en speciell mammas nya scrapväska perfekt....
 
 
 
Och om man verkligen vill slå på stort med något till sin mamma, vet jag en mamma som verkligen skulle vilja ha en sån här. 
 
 
Men de allra flesta mammorna blir glada för
 
 
 
 
Eller 
 
 
 
 
Eller
 
 
Kom ihåg bara att fira mamma lite grann och kanske med dessa små anvisningar från 1921 i tanken.
 
 
 
 

Morsdagstips - blink ...

0 Läs mer >>
Mina små bebisar är nu klara för att lämna hemmet. Några små äppelgurkor och en hel hög tomater av olika sort. Vinbärstomater, kruktomater och små svarta tomater skall lämnas till kollegor, släkt och vänner. Hoppas att de får det bra och överlever den här kalla skitvåren. Och hoppas att det blir en massa goda små tomater till alla. Och nästa år skall jag inte sätta så många fröer. Jag lovar! (I år igen...)

Leveransklara

0 Läs mer >>
I helgen har vi bytt bort två barn mot tre hundar. Undrar om det är rättvist.... 
 
Fördel med hundarna:
- De sover betydligt mer
- De är ofta tystare
- De behöver inte hjälp på toa
- De behöver inte tjatas på när det är mat
- Det är rätt ok att gå ut när solen skiner
- De gillar alla att pussas
- De är alltid glada att se en, även om man bara varit borta i 3 minuter
 
Fördelen med barnen: 
- De luktar godare
- De är mjukare
- De förstår vad man säger
- De tigger inte vid matbordet
- De äter inte upp allt man råkar tappa på golvet
- Barnpussar är mycket mycket mysigare än äckliga hundpussar, även om det bara är ett barn som pussas
- De kissar inte på mattan inne
- De kissar inte ute
- De skrämmer inte små granntjejer
- De kliar och slickar sig inte på skumma ställen
 
Om man ser på det krasst, kan man undra om bytet var särskilt rättvist..... 
 
 

Två mot tre, är det r...

0 Läs mer >>
Vissa dagar känner man sig lite gammal. Som när ens minsta barn skall börja skolan. Japp, den lilla knäppgöken börjar förskoleklass till hösten. Och knasbollen börjar 3:an! Det är inte klokt. Hur gick det till? Visst, jag har kompisar vars barn flyttat hemifrån och en kompis skall till och med bli farmor. Det är gammalt. Men ändå inte när man känner personen i fråga, för hon är yngre än vad jag är (både till kropp och själ höll jag på att säga). Eller en annan kompis, vars man nyss blivit pensionär. Visserligen gick han lite tidigare, men ändå. Att vara gift med en pensionär är gammalt, när hon är bara några år äldre än mej. Men ändå inte när man känner henne också. 
 
Jag är alltså omgiven av personer som enligt "pappret" borde vara jättegamla men i verkligheten inte är det alls. Och där är jag med en liten plutt som inte längre är en liten plutt. Så jag kanske inte skall känna mej gammal. Kanske skall göra som mina båda kompisar som njuter av livet och att barnen är stora. Ok, det är ju lite skillnad på en 6-åring och en 21-åring.... Men man kanske inte skall fastna i "jag är gammal"-träsket, när det kunde varit mycket värre - jag kunde ju varit jättegammal.  
 
I alla fall skall knäppgöken nu börja förskoleklass. Hon är pirrig, har ibland svårt att sova och längtar något så kopiöst till skolan. Hon läser och skriver för fullt och börjar förstå matten. Allt som knasbollen lär sig måste hon också lära sig. Hon hittar på läxor och skriver små brev. Och hon längtar efter att lära känna nya kompisar.  Klassindelningarna är klara och vi är riktigt nöjda. Mest nöjd hade jag varit om alla hennes kompisar från dagis kunde hamna i samma klass. Det hade ju varit toppen! Alla underbara barn och supertrevliga föräldrar. Några tappas väl bort men många hoppas jag finns kvar i knäppgökens värld (och min eftersom jag är lite egoistisk). Och vi hade turen att hamna i samma spår som knasbollen, så vi får samma förskolefröknar som han haft, det var det bästa vi kunde får känner vi. 
 
Inför skolstarten har dagispedagogerna intervjuat alla 6-åringar om förväntningar, kompisar mm. Och om det är något speciellt som barnen vill att skolan skall veta om dem. På detta svarade knäppgöken: "Att jag är jätterolig. Och att jag kan få lockigt hår!". Visst är det viktiga saker som skolan behöver veta. Så jag bjuder på en bild med knäppisen med just lockigt hår, som avslutning på ett väldigt rörigt inlägg.
 
 
 
 

Jag är jätterolig och...