0 Läs mer >>
Sitter på Bushuset i Mölndal och roar familjen. Själv är jag medt uttråkad. Och då är det ju tur att det finns mobiler och nya appar att leka med. Speciellt fotoappar är ju så kul!

Idag har jag roat mig med PIP Camera. Måste testa att skriva ut korten sen. Det äf verkligen ett himmelrike för en foto- och scrapnörd som mig själv. Effekter och en mängd otroligt roliga filter. Det är bara att sätta igång att leka.










Roar mig själv

1 Läs mer >>
När lilla E fyllde 4 år skulle hon självklart ha ett rosa kalas. Inbjudningarna var rosa och dukningen likaså. Jo, två blå tallrikar och glas fick det bli, brorsan och kusinen ville verkligen inte ha rosa. Och inte heller några söta rosa godispåsar, så de fick piratpåsar.
 
Inspirerad av favoritbloggen Sockerrus skapades det en väldigt rosa tårta. Inte lika bra som Sockerrus men ändå rätt fin. Och lilla E var väldigt nöjd.
 
 
 
 

Ett rosa kalas

0 Läs mer >>
Rätt ofta tar jag samma buss på morgonen, till tåget eller till jobbet. Och eftersom jag nu gjort detta i snart två år, känner jag igen en del människor. Till exempel är det en man på 60 år och en kvinna, med blont halvlångt hår, i 40-års åldern, kvinnan brukar också stå och röka. Varje dag står de där och samtalar med varandra, på ett sånt sätt att man förstår att de känner varandra.
 
En dag i förra veckan stod kvinnan däremot inne i busskuren och nu hade hon kortklippt hår utan att röka. Och hon och mannen samtalade lite mer än vanligt. Åh, tänkte jag, vad fint. Lite vårkänslor på bussen! Och mina glada känslor inför detta faktum förstärktes när jag på eftermiddagen såg mannen lägga armen om kvinnan på väg hem. Så härligt att se kärlek växa fram, tänkte jag.
 
Men så i måndags sprack min illusion av buss-kärlek. När jag kom till hållplatsen stod det två kvinnor! En med kort hår och en med längre blont hår. Tvillingar! Så då var det inte kostigt att det samtalet mellan mannen och kvinnan med långt hår var lite mer neutralt.
 
Lite synd ändå, för jag hade tyckt att det var mysigt om det uppstått lite kärlek på buss 760 kl 6.44 på morgonen.

Att se dubbelt

0 Läs mer >>
Efter många vändor är vi äntligen klara med lilla E:s rum. Slitigt blev det men attans vad nöjd jag är!
 
Några före-bilder finns inte, men föreställ er vita trista strukturväggar, från det glada 80-talet med ett tjockt rep som taklist. Ni fattar grejen. Inte något kul för en liten tjej att leka i.
 
Här kommer några bilder på hur det blev, kanske lite suddiga. Inte riktigt klart, lite extra piff som krokar och förvaring till hyllan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen ett flickrum...