Knäppgök på hjul

Den lilla knäppgöken har aldrig nånsin fått en ny cykel. Japp, så illa är det när man är lillasyster och får ärva brorsans saker. Eller kusinens saker också för den delen. Men när man snart fyller åtta och brorsans gamla cykel är välanvänd och inte rosa med cykelkorg, ja då får man väl få en ny cykel då. Och inte någon liten mesig barncykel utan en rosa fin som passar större tjejer. Och med en stor cykelkorg på. 
 
Behöver jag säga att det var en lycklig tjej som cyklade runt på gatan i gårkväll. Ända tills en sväng inte gick så bra (knäppgöken gillar inte att cykla fort och har ibland knappt styrfart, då kan det vara svårt att svänga utan att välta) och hon slog i tån. 
 
 

Lördag och Fröken Rasmus

Den lilla knäppgöken har en fantastisk lärare, en Fröken Rasmus (eftersom han själv skriver under veckobreven med det har vi börjat kalla honom så). Och fröken Rasmus spelar handboll i allsvenskan.

Efter jul började kom jag på att det hade varit så kul att samla klassen och överraska honom på en handbollsmatch. Jag kollade med den lilla knäppisen och hon köpte min idé. Därefter tog jag den vidare till en kompis, tillika mamma till Es klasskompis och även hon handbollsspelare (mamman alltså). Även hon köpte idén. Och en inbjudan lades ut på FB i klassens egna grupp.

Idag var det den stora dagen. Utanför hallen samlades det barn, föräldrar och några syskon. Åtminstone halva klassen var med, större uppslutning än vad jag trott. Kidsen skrek på "Rasse" och Rasse såg förvånad (och glad hoppas jag) ut när han såg oss. Några hade skyltar som det viftades med. Ungarna jublade och var engagerade, några mer än andra. Även föräldrarna drogs med i stämningen. 

Matchen var en spännande historia och en viktig sådan, fick jag berättat för mig av en dam som satt bredvid mig. Hon var väldigt inne i matchen och skrek "Järnspikar!" när det blev mål för motståndarna och busvisslade så mycket att jag blev lomhörd. 

Efter matchen fick Fröken Rasmus ställa upp på idolbilder med sina barn, ett lagfoto med de barn som inte hade hunnit åka hem än hanns också med. Och han fick skriva autografer minsann.

Tja, sånt har jag sysslat med en vanlig lördag i mitten av mars. Och nu när jag ligger i sängen börjar jag fundera lite på vad som skall planeras härnäst. Nån som fyller år snart som kanske skall överraskas lite. Eller nån som bara behöver muntras upp och få lite kärlek. Ja, vem vet. Vi får se vad jag kan hitta på.


Kan någon förresten, förklara varför min scrapinspiration sätter igång när jag skall somna? Var dödstrött alldeles nyss och somnade på soffan, men nu tänker jag bara på scrap... 

...ända fram till påska

I julas hade jag fyra helt fantastiska amaryllisar i fönstret. Kände då att fyra inte är nog, vill ha fler. Amaryllis är nog min absoluta julblommefavorit. 

Två blomomgångar hade alla, precis som det skall vara. Jag njöt och fotograferade i mängder.



För att övervintra amaryllisar skall man låta den stå i fönstret inne, som vilken grön växt som helst. När det blir skönt väder ute skall de ut i trädgården till hösten kommer. 

Så mina före detta fina amaryllisar står i fönstret och är gröna och fina. Men döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte att en av dem, helt plötsligt blommar igen. En tredje gång. Fantastiskt, eller hur. Nu står den där i fönstret och är vacker. Vet inte om jag skall ha julkänslor eller vårkänslor. 

Visa fler inlägg