0 Läs mer >>
Lite försenat kommer här veckan i mitt Instaflöde. Sista veckan i fotoutmaningen, det finns en fortsättning för april och jag tror faktiskt att jag hänger på den också.
 
Måndagens utmaning handlade om "Min skatt" och förutom det uppenbara, mina barn, har jag en stor skatt under trappan. Alla mina härliga, fina scrap-papper. Kan ibland bli lite som Gollum när det kommer till mina scrapsaker "my precious......". Rätt nördigt när jag tänker efter.
Tillsammans var temat på tisdagen. Och just på tisdagen befann jag mej på Driva-eget-dagen. Inte för att jag har några större planer på att driva eget, inte just nu. Men jag fick möjligheten att gå gratis och det var flera intressanta föreläsare, så det var en givande dag. Så givande att jag nog får ägna ett helt eget inlägg åt detta.
Unnar mej var det dagens foto skulle spegla. Och just på onsdagen unnade jag mej inte ett smack. Så jag fick unna mej lite hårvård av den lilla knäppgöken. Inte någon vidare njutning direkt, men ändå.
Torsdagens foto skulle visa vatten. Och den dagen vräkte det ner vatten från himlen. Så då kändes det mer lämpligt att tänka tillbaka på sommarens Dalarna-semester och ett spegelblankt vatten på Siljan. Det är skillnad på vatten och vatten.
fredagen skulle jag tolka "Växa", en svår utmaning. Men så såg jag molnen växa upp till något som såg ut som oväder. Och så fick jag med påskutsmyckningen nere i centrum här i förorten. Lite lagom groteskt.... Tror det skall vara häxor men det ser mer ut som döda människor....
Temat på lördagen var kärlek och just på lördagen var mitt liv fullt av kärlek. Mr P kom hem efter en veckas skidsemester. Jag var på månadens scrapmara och scrappade vår sommarsemester från 2007. Då var knasbollen knappt 1 år och full av energi och kärlek. Han gungade och jagade katter. Kärlek överallt!
Ljuset föll fint på knäppgökens önsketårta, och passade in på temat Ljussöndagen. Vill man ha en rosa dock-tårta när man har kalas för släkten, ja, så måste man ju få det, eller hur!
 

Annars har mitt insta-flöde mest bestått av olika tävlingar. Trist för alla andra och trist för mej som inte vinner nåt... Mer om det i ett senare inlägg.

En vecka på Instagram

0 Läs mer >>
Jag kör vidare med veckans Insta. En himla kul idé, tycker jag.
 
Fotoutmaningen forsätter under hela mars månad. Den senaste veckan var de olika teman: 
Måndag: Glad, vilket en gammal bild på knasbollen som nyss tappat en tand, fick symbolisera. Vilken tand i ordningen vet jag inte men han är lika glad för varje tand. 
Tisdag: Blått, blev min blå Buddha. Den jag ser varje dag och tycker är så himla fin. 
Onsdag: Utanför var lite svårare. Men ju mer kvällen gick och jag började bli lite smått desperat efter något bra "utanför" fick det bli en bild på vår julbelysning utanför köksfönstret. Vi kommer att bli kända här i förorten för det huset som alltid har julbelysningen uppe. Men det är ju så jäkla fint, precis som en stjärnhimmel. Sen kanske man inte behöver tända den varje morgon eller på eftermiddagen.... 
Torsdag: Innanför tågfönstret, med foto på en av mina favoritvyer: Tjörnbron. Denna gång från fastlandet på väg hem från metropolen Uddevalla, där jag tillbringat dagen på jobb. 
Fredag: Prickigt fick bli min favoritslinga från Irislights. En prickig dekoration på väggen. Och det finns flera prickiga slingor i vårt hem. Jag kan liksom aldrig få nog. 
Lördag: Min utsikt på lördagen var mest TV:n. Jag var trött efter att ha kört Mr P till flyget kl 03.45 på natten, och jag kunde självklart inte somna när jag kom hem. Så jag satt och såg den irländske energiske kocken laga mat på morgon-TV och kände mej själv allt annat än energisk. 
Söndag: Flöde var söndagens tema. Jag tyckte det passade bra med att visa en fontän, för att det symboliserar flödet med vatten som vi i väst slösar med, medan över 400 miljoner männsikor inte har tillgång till rent vatten. Lite pretto så här på en söndag men det var Världsvattendagen så det passade.
 
 
Men mitt Insta-flöde  har bestått av annat än fotoutmaningar. 
 
Jag tjuvåt lite Japp på tåget hem en dag. Det är lite gott med smygätande på tåget ibland. En tjusig dam klev på tåget men nådde inte ner på golvet, som jag skrev om i ett tidigare inlägg, och det fick mej att bli alldeles full av skratt. Sockorna rockade i fredags, på mej som på många andra. På lördagen besökte vi vår gamla fisk-handlare, vilket också skrivit om denna veckan, och räkor köptes till söndagsmyset. 
 
En dag i veckan som gick gjorde jag och min kollega ett besök i verkligheten. Vi gjorde studiebesök i Östra Sjukhusets produktionskök. Och jäklar, vilket spännande ställe! Logistik och planering är A och O. Och vi fick en klar förståelse över vad våra beslut om deras IT-system kan få för konsekvenser. En nyttig erfarenhet, som vi tänker göra igen, i en annan verklighet och verksamhet. 
 
 
 
Tja, det var min vecka det. Denna vecka blir något helt annat. En ensamvecka med barnen, där vi faktiskt skall vara busiga varje dag, kladdkaka och jordgubbar framför TV:n nästan varje dag, lunch på restaurang på fredag och lite shopping och lite annat kul. För när Mr P är i Alperna och åker skidor måste vi här hemma också få ha det lite kul. 
 
 

Veckans Insta

0 Läs mer >>
När jag flyttade in till stan, i mitten av 1990-talet, flyttade jag till Lunden. Och då började jag köpa fisk i fiskbodarna nere i Olskroken. Av samma fiskarbod som min mormor också handlade i förr i världen. Där fortsatte jag att handla i alla år vi bodde i stan, av samma fiskhandlare och rätt ofta - fisktokig som jag är. Då får man ju en trevlig relation med sin fiskhandlare.
 
Så när knasbollen kom till världen hade vi flyttat ner till Olskroken och vi var ofta där och handlade. Knasbollen och fiskhandlaren utvecklade en vänskap, från det att ungen kunde sitta upp och äta. Han fick räkor, fiskbiffar och annat smarrigt att tugga på där i vagnen. Och den här vänskapen höll i sig genom åren. Varje gång vi kom förbi stannade Fiskar-Kent upp verksamheten och hälsade extra mycket på Knasbollen och Knasbollen var stolt som en tupp. Han visade upp sina pinnar på väg hem från dagis och ibland pärlade han armband till Fiskar-Kents syster Marie-Louise, som också jobbar där. Knasbollen kallade länge Fiskar-Kent för sin bästa kompis.
 
När vi flyttade från stan kom vi dit alltmer sällan. Tyvärr, för jag saknar den fina fisken och Knasbollen sin kompis. Idag skulle kidsen sova hos R och morfar, som bor nere i Olskroken, och då passade vi på att gå förbi och hälsa på. Jag hade förberett knasbollen på att Fiskar-Kent kanske inte känner igen honom, det är mer än ett år sen vi var där sist. Men knasbollen gick fortare än jag och knäppgöken för att komma fram till fiskarboden. Och tro det eller ej, Fiskar-Kent (och Marie-Louise) kände igen knasbollen och stannade upp "Titta vi har storfrämmande" och det var precis som om vi var där förra veckan. Knasbollen var lycklig och knäppgöken pratade på. Räkor fick vi att äta och fisk köptes. Alla var nöjda och glada. Fiskar-Kent och Marie-Louise fick höra att det faktiskt var knasbollens önskan att gå dit och hälsa på.
 
Tänk vilken grej det är för en liten kille på drygt 8 år, att bli ihågkommen och uppmärksammad på ett sånt här sätt. Och tänk vilket intryck ungen måste ha gjort på två personer som dagligen möter mängder av människor, men ändå känner de igen honom efter så här lång tid. Tänk om många fler vuxna kunde uppmärksamma småkillar och tjejer på ett sånt här sätt, vad det skulle göra för dessa små människor. Jag hoppas att den lilla vänskapen mellan dessa två fisktokiga människor fortsätter länge till. Och för mej är faktiskt Fiskar-Kent och Marie-Louise hjältar, som visar som omtänksamhet och uppmärksamhet för en liten kille.
 
 
 

En gammal vänskap

0 Läs mer >>
Längst fram och längst bak på de gamla pendeltågen, är det fällstolar där sätena lite högre än vanliga säten (ni vet vilka jag menar?). Störigt tycker jag som är kort, för benen når inte ner till golvet liksom. 

Idag klev det på en fin dam på tåget. Välklädd och proper, drygt 60. Men kort. Och när hon satte sig på sätet och fötterna började dingla när tåget krängde, ja då fick jag en akut fnissattack. För att se en välklädd 60+ dingla med benen på tåget, så tidigt på morgonen, blev för mycket för mej. Fick bita mej i tungan för att inte fnissa högt. Och var samtidigt väldigt nöjd med dagens skoval, där jag nådde ner till golvet tack vare klackarna.

Så tack du okända, stiliga kvinna, på Kungsbackapendeln i morse, som gjorde min morgon lite roligare. Självklart tog jag en smygbild.... 

Tågkul

1 Läs mer >>
Jag gillar Veckans Insta hos Caths Corner och fortsätter att härmas. Och eftersom min vecka varit oerhört dålig ur bloggens synvinkel, är det ju bra att jag dyker in här då och då och visar att jag bryr mej. Stackars lilla eftersatta blogg.... Det är tur att jag är mer aktiv på Instagram, så att jag åtminstone kan lägga ut veckan i bilder. Och fotoutmaningen fortsätter hela mars, så jag har foton varje dag. Inte illa. 
 
På måndagen var temat på fotoutmaningen "Samling". Och jag funderade en del på hur man skulle tolka det. Skall jag ta Knasbollens samling av Trashpackers eller Knäppgökens Barbiesamling? Eller alla mina scrapsaker? Nej, det fick bli en bild från verkligheten. En samling av skor, hjälmar och skridskor. Det är så det ser ut hemma hos oss, en vanlig småbarnsfamilj, och jag vet att det ser ut så hos många andra. För jag anser att det finns viktigare saker än att hålla en pedantisk ordning överallt, man kan inte lägga all sin lediga tid på att städa. Tycker jag i alla fall. Jag tar hellre bort det stressmomentet och mår lite bättre. Och om någon undrar, så är det inte denna hög som syns när man kommer in till oss. Skohögen vid ytterdörren är betydligt mer strukturerad. 
 
 
Tisdagens fotoutmaning handlade om Min Dröm. Och min dröm är att kunna styra min tid själv. Att inte vara beroende av andra och inte jobba 8-16.45. Min dröm är att kunna leva på att skriva och att klämma in en och annan föreläsning däremellan. För att stå framför en grupp människor och förmedla något ger mej sån kick och jag blir helt klart en gladare människa.  Lisa Ekström och Elaine Eksvärd är två av mina förebilder. Tidigare har jag varit ute mycket och informerat och utbildat i mitt jobb och det är så givande. Det kan jag sakna idag.
 
Och en annan dröm är att kunna ha en rosa Michael Kors-klocka. Men det får vänta tills den dagen de klockorna tillverkas i titan eller kirurgisk stål, så jag inte får eksem....
 
 
Onsdagens utmaning var en rolig en, "A som i...." var temat. Och där fick jag till det kände jag. En härlig träningsrunda fick symbolisera det jag kände, och min text var så fyndig att jag fnissade hela rundan. "Asså, man blir ju riktigt Avundsjuk på mej själv. Vilken härlig träningsrunda jag har. Helt Amazing!". Fattar ni? Jag fick in 3 A:n i samma status. Riktigt klurigt tycker jag själv. 
 
 
På torsdagen skulle vi fundera ut något på temat Kvadrat. Mitt bidrag var väl rätt trist, men när jag väntade på bussen utanför jobbet såg jag några små påsklijor bakom ett staket. Resultatet blev klart mindre poetiskt än bilden i skallen, men man kan inte vara på topp hela tiden, eller hur. 
 
 
Fredag den 13:e var självklart temat Vidskeplighet. Och trots att jag funderade hela dagen kom jag inte på något, jag är nog inte vidare vidskeplig. Fast A-brunnar går jag inte gärna på. Eller under stegar (fast det beror väl mest på att jag inte vill ha något i skallen). Men någon A-brunn hittade jag inte så det fick bli några spöken från Halloween, som symboliserade något som alltså inte finns hos mej. 
 
 
Strandtema var det på lördagen och det är ju ett av mina favoritämnen. Vet inte hur många uppslag jag har i mina fotoalbum med just stränder..... Tyvärr hann jag inte ta mej till en strand på fredagen, så det fick bli en gammal goding istället. Från en dag i somras, ute hos pappa på Tjörn. En dag när vi plockade så många björnbär att det var svårt att bära hem. Det blåste lite men vad gör det, det var sommar och sol. Snart är vi där igen, även om det skall snöa till helgen. 
 
 
I helgen hade vi kusinbesök. Barnens kusiner var hos oss hela helgen. Och en av kusinerna hade i veckan innan fyllt 13, så det fick bli lite tårtkalas på lördagen (tårtan var jättegod fast den mest ser ut som en blobb på bild: jordgubbar, grädde och marängbotten. Mums!). Papps och R kom förbi och firade lite också. Fördelen med att ha kusinbesök av dessa två tjejer, är att de älskar att pyssla. Och det gör mina barn också, så det påskpysslades riktigt mycket på lördagen och knasbollen fortsatte även på söndagen. Själv pysslade jag om dörrkransen. Julkransen hade hängt uppe ända tills för några veckor sen (när knasbollens kompis kommenterade att det var lite skämmigt att den hängde uppe fortfarande insåg jag att jag väl fick ta ner den) men nu fick det bli lite kycklingar och lite fjädrar. 
 
 
Veckans sista fotoutmaning handlade om Minnen. Och det finns ju massvis med minnen att ta av. Fast jag tänkte lite tvärt om. För på söndagar (inte riktigt varje söndag men så ofta vi hinner) har vi söndagsmys. Det är efter middag, läxläsning och duschande. När man börjar bli redo för kvällen. Då äter vi något gott, i går blev det varma jordgubbar och glass (men det kan också vara vinbär med vaniljsås eller något annat smarrigt). Vi sitter framför TV:n och ser på SVT2:s naturprogram (för att där är oftast speakerrösten svensk så barnen förstår). Och äter söndagsmys. För jag vill gärna skapa fina minnen för barnen, på samma sätt som jag har fina minnen från min barndom. 
 
Till exempel minns jag fredags och lördagskvällarna på 70-talet. Vi åt nere i gillestugan (japp, såna fanns ju i alla hus på den tiden), hade oftast tänt i öppna spisen. Vi åt revbenspjäll eller något annat gott (på 80-talet blev det mer experiment från brorsan som redan på den tiden var tokig i att laga god mat). Och när det var Nygammalt på TV, som min stackars pappa alltid tvingades titta på (mamma tvingades inte alls, hon gillade precis samma saker som jag och brorsan, ja han var nog mest på sitt rum när det var Nygammalt...), tvingade jag honom att dansa gammeldans med mej framför öppna spisen. Min stackars pappa, vad han fick utstå.... Men det är såna fina minnen jag vill att mina barn skall ha med sig i livet. Rutiner som var lite extra varje gång (men om vän av ordning undrar så äter vi inte godis på söndagarna, det är bara lite mys på kvällen - och vi borstar tänderna efteråt).  
 
 

Veckans Insta igen

0 Läs mer >>
Jag tänkte härma min kompis (IRL-kompis) och bloggvän Cath's Corner med att visa veckans bilder från mitt Insta. En bra avslutning av veckan även om det idag är i början på nästa. Och eftersom jag nu i mars är med i en foto-utmaning på Instagram, blir det rätt många bilder.
 
Så vad har då hänt i mitt, rätt vardagliga förortsliv? Jo.....
 
På måndagen var temat på fotoutmaningen "Börjar på B". Så dagens bild blev en tillbakablick från en båttur vi gjorde i somras, när familjen var i Köpenhamn. Längtar tillbaka till den lilla trippen. Så kul att åka till en stad och uppleva saker med kidsen. Nästa gång får vi åka lite längre och flyga istället för att ta tåget.
 
 
Tisdagen bestod av många utmaningar. Dagens fotoutmaning var Himlen.
 
Tisdagens andra utmaning var att vara hemma med en litet småsjukt barn. Hostig, snorig och hängig var den lilla Knäppgöken. Fram till kl 9, för sen blev hon frisk. Så där var utmaningen eftersom mamman ville vila och ha det mysigt i soffan medans knäppgöken hade Mello-show.
 
Och så kom utmaning nr tre. Skolan ringde och Knasbollen hade ont i magen och mådde illa. Så knäppisen och jag fick åka till skolan och hämta hem honom. Men efter att ha ätit mellanmål, lunch, frukt och mellanmål igen mådde han också mirakulöst nog bra. Så då blev utmaningen att inte tappa tålamodet och bli galen.....
 
 
På onsdagen började det hända saker.....  Allt började med en räv.... Läs mer om detta i ett tidigare inlägg. Och för att inte uttråka er mer, kan jag bara säga att rabatten ser fortfarande ut som i onsdags med ett hål och krokusar som ligger och blommar i en salig röra. Och man möts av en doft av vitlök när man kommer hem till oss.....
 
 
Fotoutmaningen handlade om mönster. Och jag letar efter det perfekta tapeten till vårt matrum. Någon med gott minne kanske minns att vi faktiskt tapetserade om där så sent som i somras. Men den tapeten blev inte vad jag tänkte mej.... Så nu börjar jag om. Och Mr P suckar.... Lite sur är jag dock eftersom jag hittat den perfekta hyllan till det rummet men nu är den slut.... Hoppas den kommer in igen.
 

På torsdagen hände det inte så mycket i mitt trista radhusliv. En helt vanlig torsdag. Fotoutmaningen handlade om "Min resa" och det kunde man ju tolka hur man vill. Och jag försökte faktiskt hitta någon djup och kreativ tolkning men hamnade till sist i Skärhamn. En av mina favoritplatser på jorden. Om jag inte får mej en dos Skärhamn, måsskrik, båtar och saltvattensstänk emellanåt skulle jag nog bli galen. Bilden jag valde togs på vintern men kunde lika gärna ha tagits på sommaren. Skärhamn är lika vackert året om.
 

På fredagen jobbade jag hemifrån. Antingen är det en förbaskat seg förkylning eller så har hassel/al-allergin tagit mer fart än tidigare, för jag har mått halvkasst i flera dagar nu. Och då är det himla skönt att kunna jobba hemifrån. Mitt jobb består av runt 80 % telefonmöten och resten till att skriva olika typer av rapporter (jag gör allt lite annat men just nu känns det så) och när man har telefonmöten är det väldigt skönt att ligga i soffan med datorn i knät och möta. Jag lyssnar faktiskt bättre då, än om jag sitter på mitt kontor. Så skum är jag.
 
Och eftersom temat på fotoutmaningen var "Där jag sitter" blev det en alldeles naturlig bild på en vanlig jobba-hemifrån-dag.
 
 
På lördagen blev det väckning kl 07.00.... När skall kidsen fatta att man faktiskt kan sova ända till kl 08.00 när man är ledig? Den lilla knäppgöken hade gymnastikträning på morgonen och på eftermiddagen var hon hos en kompis. Och då kom knasbollens kompis över och stannade ända fram till kvällen. Friidrott och skidor på TV. En skönt slapp lördag helt enkelt.
 
Fotoutmaningen var "Vårtecken" och jag hittade en liten maskros som stretade sig uppåt i en övergiven kruka på altanen. Förresten ser hela vår altan övergiven ut.... Sällan har vi haft det så stökigt. Det är hinkar, pulkor och krukor mest överallt. Hemsk-hösten gjorde att jag inte orkade något. Nu längtar jag till att det blir lite varmare så jag kan ut och röja. Som vanligt har jag planer som innebär att Mr P får jobba....
 

Och igår, söndag, var det en så där underbar söndag man vill ha varje vecka. Ok, väckning blev 06.30 denna dag, men i övrigt var det så mysigt. Jag hade en efterlängtad träff med min bästa vän. Vi träffades på fantastiska Dorsia för en afternoon tea. Har ni aldrig varit på Dorsia rekommenderar jag ett besök dit. På lunch, middag, drink, afternoon tea eller en övernattning (det har jag iofs aldrig testat men kan tänka mej att det är helt fantastiskt).
 
Självklart började vi dagen med champagne, klockan var ju 12.15 så då är det ju okej. Och det var ju faktiskt kvinnodagen. Det passade väldigt bra med dagens foto-tema "Lika". Två likadana glas champagne, två bästa vänner med lika gamla barn, två personer med lika bakgrund och två personer som gillar samma saker (nästan alltid).
 
 
Afternoon tea var en smakupplevelse. Fyra olika snittar, scones, knäckebröd, prästostmuffins, lemoncurd, marmelad, sylt tre små bakelseliknande saker (vet inte vilken som var godast: chokladkräm i chokladform, citronpaj med italiensk maräng eller mazarin med äpple och kanel), fudge, gelégodis, färska bär, småkakor och avslutningsvis citronsorbet. Till det så mycket te du orkar dricka.
 
Behöver jag säga att jag var proppmätt. Så mätt jag till en början hade svårt att gå upprätt. Tanken var att det skulle bli en shoppingtur efteråt. Jag orkade med en runda på Panduro. När vi skulle in och titta på fina kläder på NK gav jag upp. Anna fick gå runt själv medan jag mest stod still eller satt i en fåtölj och vilade. Och sen åkte jag hem. Först kl 21 orkade jag klämma i mej en macka. Men fortfarande är jag mätt som katten.
 
Så det var min första vecka i mars. Veckan som kommer blir bara bättre, mars kommer att bli en förbaskat bra månad. Det är ljusare för varje dag och solen börjar värma. Och på fredag kommer två av mina favorittjejer på jorden och hälsar på! Mars börjar bra i alla fall!
 
 
 
 
 
 

Veckan i bilder

0 Läs mer >>
Gårdagen avverkade tre stadier: 1. Lugn och harmoni, 2. Lite deppigt, 3. Totalpanik.
 
Så här var det....
 
I onsdags morse mötte jag en räv vid brevlådan. En stor fin räv, den största jag sett tror jag. De senaste rävarna jag sett har varit små, taniga och skabbiga. Men denna var stor och ståtlig. Tyckte jag i alla fall, där vid brevlådan kl 05.20 där jag stod nyvaken.
 
Tanken på den fina räven var med mej hela dagen och jag tyckte det var ett fint möte där på gatan. När vi kom hem gick vi i sakta mak och tittade på alla vårlökar som tittar upp i rabatten. Sen kom vi till en del, där det var uppgrävt. Jag muttrade en hel del över "den där jäkla skatan" som jag sett sprätta omkring i rabatten.
 
Och när jag skulle putta ner jordhögen över lökarna dök det upp päls! Det var som en hemsk film och jag blev lite lätt hysterisk, sprang runt på altanen och skrek. Runt mej sprang också kidsen och skrek. Mr P stod och tittade på oss med ett flin och undrade vad vi sysslade med.
 
När han grävt upp den stackars pälsen ser han att det är en liten kanin, en tamkanin (jag är fortfarande hysterisk och skriker lite smått). Den där fina räven hade använt vår rabatt som matförråd! Knäppgöken kommer fram och tittar på den lilla kaninen och blir inte alls hysterisk, Knasbollen har nu tröttnat och går in och ser på TV. Kvar står en hysterisk mamma, som dock slutat skrika. Mr P lägger kaninen i en sopsäck.
 

Men vad gör man sen? Jo, de hysteriska mamman lägger upp ett inlägg på FB, med många svordomar, och en vaken FB-vän hittar en efterlysning på en lokal FB-sida. Men den lilla kaninen såg inte alls ut som den stackaren i vår rabatt. Fast när vi tänkte lite till kändes det väldigt osannorlikt att det skulle vara en annan kanin i samma område som försvunnit. Så jag kontaktade mamman till kanin-matten. Mamman kom över till oss och började studera den lilla stackaren och inte ens mamman tyckte att "vår" kanin var vidare lik deras, men efter många funderingar och samtal med mannen hemma, kom hon fram till att det nog är den stackars dotterns lilla kanin. Så nu kommer den lilla kaninen få en fin begravning.
 
Så mina, från början, goda tankar om den fina räven har nu ändrat inriktning. Nu skall jag skrämma bort det jäkla djuret. Den skall inte komma tillbaka och gräva i mina rabatter. Och absolut inte använda rabatten som matförråd. Jag mår illa av bara tanken och får lättare panikattacker. Jag har kollat med en jägarvän och han tyckte att Knasbollen och Mr P skulle kissa i rabatten. Knasbollen tyckte det var en strålande idé men Mr P avfärdade det raskt. Själv blandade jag till en massa av olja och alla starka kryddor jag har hemma och hällde ut i rabatten. Vi häller också ut en jäkla massa kaffesump i rabatten. Om drogsmugglare använder det för att förvilla tullens hundar, kan jag väl göra detsamma för en jäkla räv.
 
Lärdomen av denna hemska upplevelse är:
 
1. Jag blir hysterisk. Trodde att jag kunde vara lite cool men icke. Jag är tydligen en person som lätt blir hysterisk. Mamma-matten var så cool och saklig medans jag mest stod och var - just det - hysterisk (fast utan skrik nu). Mr P däremot är en lugn person. När jag tänker efter är nog den enda gången jag varit lugnare än honom var när vattnet gick när kidsen skulle födas...
 
2. Jag gillar ju inte att ta i levande djur och verkligen inte döda. Så nu fick jag ytterligare ett argument till varför vi inte skall ha husdjur. Jag gillar dem inte och vill inte ta i dem, oavsett tillstånd.
 
3. Jag har en morbid fantasi, eftersom jag mitt i all hysteri börjar tänka på Glen Close....

En mardrömsonsdag

0 Läs mer >>
Den sista lördagen i månaden samlas vi ett gäng scrap-nördar i stans mysigaste scrapbutik Scrapbook etc. Då är det dags för 9 timmars scrappande, babblande, fikande, ätande, trånande och fullt av inspiration. Det är dags för scrapbook maraton, eller scrapmara som vi brukar säga.
 
Vi är ofta samma tjejer som träffas (inga killar än då länge) men en och annan ny dyker också upp. Det är då vi har tid att scrappa våra foton, en del gör receptböcker andra gör olika typer av kort. Vi går i butiken och trånar efter alla fina papper och prylar som vi vill köpa. Vi spenderar mycket tid till att prata av oss lite (i alla fall vissa av oss) och vi fikar och äter gott. I 9 timmar håller vi på som sagt.
 
Skeptikerna undrar ibland: kan man verkligen sitta i 9 timmar och scrappa. Och svaret är: Självklart! Man går in i scrap-bubblan och bara kör på. I scrapbubblan finns alla scrapvänner, som jag bara träffar på maran. Vi vet inte mycket om varandra utanför dessa dagar, förutom det vi ser på varandras foton. Ålder eller bakgrund spelar ingen roll, vi är bara där för vårt intresse av scrapbooking. Och det är så skönt, att bara vara en scrappare och inte mamma, sambo, kollega mm. Inga krav på prestation förutom det jag själv ställer på mej.
 
Jag brukar lägga tid på förberedelse, jag sitter hemma och väljer foton och ser om jag har lämpliga papper hemma, eller om jag måste komplettera (jag har så mycket papper att jag nu försöker arbeta ner lagren innan jag köper nytt - det går väl sådär kan jag säga. Det kommer ju så mycket fina nya papper hela tiden...). Jag kollar mycket på Pinterest för at få inspiration till hur uppslagen skall se ut. Jag har även några böcker som jag tittar i. Ibland ritar jag upp på ett kladdpapper, så jag minns hur jag tänkte.
 
På maran välkomnas vi av ett välkomstkit, som Gisela i butiken väljer utifrån humör och säsong, i går var det tema romantik. Sen kör vi på. Tack vare att jag ofta är förberedd får jag också väldigt mycket gjort. Rekordet är 18 uppslag men igår lyckades jag bara klämma ur mej 5.
 

 
Eftersom vi ofta är samma tjejer, som sagt, och vi har hållit på med scrappandet i många år, har man fastnat i samma stil. Vi jobbar med fotona på samma sätt, uppslag efter uppslag och mara efter mara. Så därför har vi de senaste gångerna börjat ge varandra utmaningar. Det kan vara att göra ett uppslag på ett sätt som man aldrig gjort, en teknik som man avskyr eller undviker, eller att helt enkelt tänka tvärt om mot vanligt. Det är riktigt kul och samtidigt väldigt utmanande. Jag själv kan inte påverka utmaningen som mina scrapkompisar ger mej, men självklart är det frivilligt. Denna gång gav vi också varandra en gemensam utmaning: vi skulle ta med foton som nån annan skulle scrappa utan att veta vems foton det var. Jättekul och jättesvårt. Resultatet av vår utmaning var riktigt kul att se.
 
 
Min utmaning denna gång var att använda ett verktyg som jag undviker: ShapeCutter. Jag skulle använda den till att skära runda foton. Och då gick jag "all-in" och gjorde ett helt uppslag med bara runda former. Tror inte att jag gör ett sånt igen, men jag kom över mitt motstånd mot ShapeCuttern och det är ju bra. Min utmaning till nästa gång är att skriva en liten notering till mina foton, journalling som det heter på scrap-språk. Den oroar jag mej redan för.
 

Vi arbetar på olika sätt när vi scrappar. Eftersom jag är så väl förberedd, har jag rätt god ordning (för en gångs skull) medan andra mer kör på kreativt kaos.
 
 
Sen äter vi också. Godis- och fruktskålen är alltid välfylld, och chipsskålen likaså. Framåt 19-tiden är det dags för middag. Det kan vara att vi beställer pizza eller att Gisela lagar något. Denna gång var det smarriga pajer, sallad och salami. Ibland bjuds det på vin. Nästa gång hoppas vi alla på Giselas supergoda couscous med kycklingspett. Ofta dämpar vi ljuset och har det lite avkopplande en stund. Tills någon börjar ledsna och tycker det är dags att fortsätta. Då kör vi några timmar till. Fram till midnatt.
 
 
Vill man ser bilder från våra maror lägger alltid Gisela ut foton på sin Facebooksida, gå in och gilla den tycker jag. Och våra alster hittar man ibland i idébloggen Scrapbalans.
 
Sen framåt midnatt åker jag hem på en ganska öde motorväg. Och i går var det så bra musik på radion att jag nästan åkte en omväg. För trots 9 timmars kreativt skapande, och att jag aldrig annars är uppe till midnatt eftersom jag är så kvällstrött, är jag full av energi efter en mara. En energi som oftast håller mej igång i en hel månad, till nästa gång.

Nördigt på hög nivå