0 Läs mer >>
Det är dags för en liten sammanfattning av året som gått. Att kalla året för det värsta någonsin är att ta i, det finns inget som slår 2005 (då var jag sjukskriven 6 mån, sen bröt jag foten, utreddes för ofrivillig barnlöshet och min mamma gick hastigt bort), men årets sista 3 månader var väldigt jobbiga.
 
Våren präglades av att jag fått nytt jobb inom regionen. Ett jobb som jag fortfarande inte kan förklara vad det innebär.... men det har med IT att göra, för verksamheten (inte IT-sidan). Avvecklande av gammalt jobb varvades med kurser och möten om det nya. Allt var nytt och spännande, det var ingen som haft tjänsten före mej heller så det var verkligen nytt för alla.
 
Sommaren var lång och solig, semester i 6 veckor. Vi åkte till Dalarna på en härlig semestervecka och allt var toppen. Semestern fortsatte med sol och vi var hemma och ute hos pappa, lite då och då. Som avslutning tog hela familjen tåget till Köpenhamn och hade några dagars storstadssemester. Kidsen var så duktiga,de knatade runt i timmar och utan att klaga. Och om vi skulle säga att vi skall flytta dit kommer vi mötas av jubel, för Köpenhamn är numera favoritstaden (fast de har å andra sidan bara sett Göteborg, Kungsbacka, Mora och Fredrikshavn innan....).
 
   
 
Hösten började så bra, med sommarväder och sol. Knasbollen började 2:an och knäppgöken blev äldst av dagisbarnen. Jobbet blev tungt med ett mastodontprojekt som aldrig verkar ta slut. Och så hände de som hände med min bror och allt blev svart, dystert och oerhört ledsamt. Och mastodontprojektet rullade på och jag rullade med. Så december slutade med att jag sniffade på den där väggen som ingen vill möta. Tur att jag fick vara långledig och återhämta mej.
 
Och födelsedagar har det varit, som vanligt. Nästan alla födelsedagar firas i vår familj, så det blir ett fasligt firande. Till det kommer de där speciella personernas födelsedagar, som min fina kusin M som bjöd flott till Trollhättan. Gissa vad som hände - magsjuka på ett barn! Grattis, Tack och Hej fick jag hälsa kusinen. Hon blev lite firad i september sedan, på samma dag som sin systers födelsedag så vi firade henne också. Den lilla knäppgöken blev 5 och huset fylldes av glada och ystra barn som fick ansiktsmålning av duktiga svägerskan och tatueringar i mängder. Knasbollens födelsedagsfirande kom liksom av sig i oktober, mitt i all sorg och elände. Hans barnkalas skall bli snart, i januari har vi tänkt.
 

2014 var året jag faktiskt började träna. Min resa till träningen började egentligen under hösten 2013, när jag kom med i en studie kring stress och träning. Nu misslyckades jag förstås fullkomligt under studien, istället för att bli lugn och harmonisk blev jag totalstressad över alla krav på träning. Men det såddes ett frö och idag kan jag bli på ett väldigt dåligt humör om jag inte kommer ut och tränar. Så jag var lite trög i starten men sen satte jag igång.
 
Tja, det var väl en sammanfattning av mitt 2014. Dags att ta tag i 2015 och jag har lite funderingar och tankar kring framtiden. Det blir ju gärna så, när man hamnar i kris och omvälvande saker händer. Det är då man kan hämta kraft och göra ändringar. Jag tror inte på nyårslöften, så det tänker jag inte avge några. Men jag tänker se till att jag tänker göra det bästa jag kan, i vad jag än företar mej. Att jag skall se till att mina barn och familj minsann inte skall få ta hand om en sönderstressad mamma, utan att jag skall hålla mej långt, långt borta från alla väggar som står i vägen. Och jag tror att jag skall lära mej något nytt som kanske Bollywood-dans, stavhopp eller plattläggning. Vi får se vad det blir. Fortsättning följer......
 
Gott Nytt År!!!!!

Mitt 2014

0 Läs mer >>
Den lilla knäppgöken hoppade av glädje när det låg fullt med klappar under granen i morse. Sen satt hon och tittade på granen och paketen, länge länge. När knasbollen vaknade läste han högt på de synliga paketen och sen återvände de många gånger under dagen för att titta. Och säkert klämdes det på något paket också, när inte vi var i närheten. 



För att få bort tankarna från all spänning gick vi på bio. Den nya Tingelingfilmen fick det bli när Sune-filmen var slutsåld. Till och med knasbollen tyckte den var riktigt spännande. Men slutet.... vilket skitslut! Jag skall inte avslöja något men majoriteten av barnen under 6 år storgrät när det var slut. "Varför gjorde de så?" gräts det på många håll. Så istället för att ha två ystra små knottar med hem var det en dämpad skara som gick till bilen. Och knäppgöken grät hela vägen hem och en bra stund till. Knasbollen kom in på saknaden av sin älskade morbror och så blev det lite mer tårar. Kände mej väldigt lyckad just där och då.

Men nu sover de brevid mej i soffan och jag och Mr P kollar på Vita Huset. Lugnet har lagt sig och allt är klart inför julfirandet men årets stora experiment misslyckades. Det blir inga sura hallonremmar på godisbordet i år. Familjen får nöja sig med Bounty, knäck, kexchoklad, nötchoklad och lite köpta skumtomtar. Och räcker inte det finns det pepparkakor, pepparkaksmuffins, tigerkaka, rån och småkakor. Och en frusen lingoncheesecake. 

Med detta vill jag önska alla en riktigt god jul!!

Dan före dan...

0 Läs mer >>
Jag gillar ju inte riktigt att göra som alla andra och jag vill inte göra något bara för att det förväntas av mej. Det ligger väl i min flummiga hippie-personlighet (enligt ett väldigt tillförlitligt test på Facebook...). Som jag nämnt i ett tidigare inlägg, är ju en av mina favoritlåtar från 80-talet "Jag vill inte va som alla andra" med Noice. Men nu var det ju inte min personlighet inlägget skulle handla om, utan årets gran här i radhuset.
 
Självklart köpte vi den av fotbollsklubben, för lite lokalpatriot måste man ju ändå vara. Tidigare år har vi köpt en gammal vanlig gran, som barrar så fort den kommer in i värmen men i år blev det en av de lite finare sorterna. Inte för att vi egentligen tyckte att det är bättre, utan mest för att Knasbollen helt enkelt hade bestämt sig för att just den här granen var den finaste. Och i år orkade vi inte bråka så det fick bli en dyrare sort. Den barrar inte ett smack och är tät och fin, så egentligen är ju mamman också nöjd.
 
Vi har ledsnat på vanliga guld och röda kulor, så de senaste åren kör vi med rosa, gröna och blå kulor i pastelliga färger. Och i år kompletterade vi med ytterligare en ljusslinga som består av stjärnor som lyser så fint. Och jag och Knäppgöken har gjort tjusiga smällkarameller. Men inte heller här är den här mamman som alla andra, utan årets smällkarameller går i pastellrosa och turkost och...... just det: zebra! Så jäkla läckert.
 
 
 
Mamman är så nöjd! Knäppgöken tyckte ju att det hade varit lite roligare om hon fått välja färgerna men klippte duktigt det jag veckat (tydligen är det jättesvårt att vika när man snart är 6 år, eller så drabbades hon av latmask för hon gjorde minsann flera stycken fina innan hon blev trött...). Snyggt blev det i alla fall, tycker jag! Och det syns att min inspirationskälla är underbara Fröken Turkos, (som också har ett underbart Instagramkonto, väl värt att leta upp).
 
Så nu ligger jag i soffan och kollar in årets gran, som står fint bredvid min turkosa Buddha-figur, och känner mej riktigt nöjd med resultatet (den är klart mysigare och finare när det är mörkt men då funkar det inte att fota med telefonen)
 
 

Årets gran

1 Läs mer >>
Idag var det en grå och mulen dag. En dag som vi bävat för i veckor. En dag som obönhörligen kommit närmare och som byggt upp mycket oro och spänningar. Idag har vi lagt min bror till sin sista vila hos mamma.
 
Det var en dag där himlen speglade vad vi alla kände, grått och deppigt. Vi var en samling trötta och slitna sörjande som såg till att brorsan till slut kom hem till mamma. Och all spänning till trots, var det en fin liten ceremoni och lättnaden började komma i kroppen. Sorgen är lika påtaglig och brännande som de senaste månaderna, men någonstans såddes det ett frö till en lättnad i det djupa mörka som omgivit oss denna höst. Och brorsans bästa vän hade så rätt när han sa "jaha, då är det väl snart dags att bestämma sig för att gå vidare".
 
Den lilla knäppgöken var med oss idag för "morfar behöver ett barnbarn", som hon berättat på dagis. Knasbollen hellre ville gå i skolan. Han mår så dåligt av min sorg och ledsamhet, att han har varit väldigt tydlig med att han inte velat vara med idag. Och då är det ju fantastiskt skönt med folk i närheten som ställer upp, idag fick han vara hemma hos sin bästa kompis efter skolan. Men knäppgöken var med och spred sin glädje i sina härligt rosa kläder.
 
Vädret var grått och regnigt och när vi var vid graven började det regna, precis som i amerikanska filmer där det alltid regnar på begravningar. När vi var färdiga och åkte från kyrkogården sprack det upp och en underbar blå himmel kom fram. Det var precis som om brorsan lämnade oss ett meddelande: "Nu har jag kommit hem, nu blir allt bra. Nu blir allt lättare." Det är i alla fall så jag väljer att tolka det, det ger mej lite styrka och gör att det jobbiga är lättare att härda ut. Brorsan har det bra nu, han är med mamma och allt kommer att bli bra, så småningom.
 
 

Ett sista farväl

2 Läs mer >>
Den söta lilla Knäppgöken älskar kläder, när HM-katalogen kommer sitter hon med pennan i högsta hugg och markerar det hon vill ha. Hon är bara 5 år, tänk hur det blir i framtiden.... I alla fall hade hon spanat in en klänning som hon så gärna ville ha. Och det ville väl resten av Göteborgs, och Sveriges, 5-åringar också, för den var ju förstås slut överallt.
 
Så där satt jag nu, i början av veckan, och funderade på hur jag skulle lösa knäppgökens klänningsbekymmer till julafton. Efter att ha kollat lite på Instagram fick jag syn på en helt fantastisk klänning till henne. Och väl inne på web-sidan för butiken fanns det mer fint. Ju mer jag kollade desto mer fina saker hittade jag. Gå in själva och se på http://www.houseofdreams.se/ eller @miashouseofdreams som hon heter på Instagram. En butik jag rekommenderar varmt, snabb leverans och trevlig kontakt.
 
Och klänningen då? Jo, men kolla själva! En lycklig liten tjej har provdansat in den och den snurrade "helt perfekt".
 
 
 
En närbild på den vackra klänningen, med lånad bild från http://www.houseofdreams.se/
 
 
 
 

Årets julklänning

0 Läs mer >>
Tänk, så här mitt i julfix och kallaste vintern (nåja, kanske inte så kallt men lite ruggigt är det), så blir man påmind om att det finns ett liv efter julen och vintern. Det där underbara som heter VÅREN!! Det känns avlägset just nu men den finns där borta, väntar och lockar. Nu finns vårens frökataloger ute för oss som gillar att odla. Och drömma sig bort. I mitten av februari skall försådden börja, för vissa fröer. Så det är hög tid att börja planera. 
 
 

En liten påminnelse

0 Läs mer >>
I förra veckan var jag på en kransbindningskväll på Blomsterlandet i Sisjön, tillsammans med B-svägerskan (som fortfarande inte en sämre variant av svägerska, utan bara heter B.... Eller E.... om man skall vara noga). Jag var på en sån kväll förra året också, det så är lyxigt att få gå och plocka vad man vill ha i sin krans och betala i efterhand. Årets krans blev en mer avskalad variant än förra årets. Fördelen är att man kan använda stommen till att göra en påskkrans, sommarkrans eller höstkrans. Eller vilken sorts krans man nu vill göra. Och det är ju absolut något som jag kommer att göra (obs ironi). 
 
Ber om ursäkt för dålig skärpa på fotona idag. 
 
 
 
Detaljer på kransen. 
 
 
Fick också med mej en ren hem. Och nej, den har jag inte gjort själv. Men det kanske man skall göra nån gång. En granren-kurs. Det får vi gå på nästa år, B-svägerskan och jag. 
 
Egentligen hade jag tänkt mej en stor ren, som jag kunde lägga lite belysning i, men allt var slut så det fick bli en liten ren istället. Valdemar heter han. Så Välkommen till oss Valdemar. Hoppas du skall trivas och inte barra för mycket innan jul. 
 
 

Adventsfint

0 Läs mer >>
Årets adventskalender är klar! Den hänger fint på väggen och ser så där julig ut. Synd bara att juligheten snart försvinner, när kidsen börjar ta sina presenter. 
 
Den är gjort av toarullar, som jag klätt i fina julpapper. Rullarna limmades ihop, lite oregelbundet (för vem vill ha det rakt och trist). Ett kraftigt band klistrades fast på baksidan, dubbelt för säkerhets skull, plus att jag då fick en naturlig ögla att hänga den i. 
 
Presenterna är inslagna i silkespapper med snören i olika färger, så att rätt barn får rätt present (tror inte att Knasbollen vill ha små söta hårspännen - även om han nog skulle behöva det, så långhårig som han nu är). Och resultatet blev en lång radda av smällkarameller! (Inspirationen fick jag från Slöjddetaljer, även om jag alltid måste göra på mitt sätt.) 
 
Men det här med att köpa presenter var en utmaning. För hur lätt är det att hitta små presenter som passar i en toarulle - och ännu svårare att hitta så små, och inte alldeles onödiga, där två små skall passa en samma toarulle. Jag vill inte att kidsen skall äta godis varje dag, så jag valde inte den lätta vägen, om man säger så. Men efter lite trixande fick jag in nästan alla presenterna i rullarna, och de som var för stora får kidset i fråga vid sidan av den dagen det inträffar. 
 
Och ikväll är det dags att öppna. Kidsen öppnar sina Lego-kalendrar på morgonen och paket-kalendern på eftermiddagen, så har de själva bestämt.
 
 

Adventskalender