Nytt pojkrum

Nytt kanske inte är rätt ord, W har ju bott där ett tag nu. Men lite nytt är det ändå. Vi förvandlade ett trist mörkt rum till en ljust pojkrum. Den trista svarta tapeten, som W själv älskat från det vi flyttade in men som egentligen inte passade en liten grabb. (Beklagar lite suddiga foton)
 
Den hemskt fula svarta tapeten:
 
 
Sängen innan den fick nytt utseende:
 
 
Och en ny säng:
 
 
Närbild av tapeten
 
 
Och nu är mysfaktorn hög i rummet!
 
 
 
 
 
Behöver jag säga att vi har en väldigt nöjd Knasboll där hemma, som städar sitt rum ordentligt nästan varje dag. 

Tack!

Idag har jag tänkt igenom de senaste veckorna sen min bror försvann från oss. Tiden har gått så fort men ändå långsamt, och samtidigt har nog ingen av oss i familjen riktigt greppat vad som hänt. Och så är det ju när någon rycks ifrån oss så plötsligt. Jag har tänkt och funderat, jag har grubblat och varit ledsen.
 
Men trots all ledsamhet idag, kan jag bara konstatera att jag är tacksam. Jag är så tacksam och känner mej så lyckligt lottad över att ha så många nära och kära, släkt och vänner, nära vänner och vänner som jag inte hört av på många år, som på ett eller annat sätt har visat mej och familjen omtanke och värme i detta mörka som hänt.
 
Och eftersom jag inte kan tacka alla var och en personligen, gör jag det här. Tack för alla hälsningar på Facebook och Instagram. Tack för snälla kommentarer här på bloggen och tack för alla fina SMS jag fått. Tack för alla telefonsamtal och alla kramar jag fått när jag träffat er. Och tack till alla ni som var med och gjorde begravningen till en fin och varm avslutning för min bror.
 
Tusen tack till er alla!
 
 

Tomtejakt

I år kan det vara det sista året som kidsen tror på tomten. Så då vill jag ju att det skall bli en bra tomte. Lika bra att börja jakten nu, tänkte jag. 
 
Förra året jagades tomten fram från andra sidan ån. Det var en riktigt bra tomte, som i och för sig pratade någon konstig sorts småländska, men ändå. Barnen tyckte dock att det var konstigt att tomten hade en lösnäsa på sig, men just då köpte de villigt att det var tomten. Men när vi pratade tomte häromdagen sa den lilla knäppgöken "Hoppas att den riktiga tomten kommer i år, han som var hos oss förra året var ju bara en utklädd människa".... Så sorry Jocke, du blev genomskådad :-). 
 
 
I år har vi "den stora julen" och det innebär att kusinen också är med (den mindre kusinen pratar jag om nu. Kidsens stora kusiner är också där, men de tror inte på tomten. Man gör visst inte det när man är 12- 17 år...). Och det innebär ju att det är tre kids som skall luras, och inte fråntas barndomens tomte-skimmer. Inte än i alla fall. Den stora knasbollen är ju 8 och har nog passerat "tro-på-tomte-stadiet" men han vill ändå inte ge upp hoppet liksom. Så det vore kul att ge kidsen en sista, riktigt cool tomte-upplevelse. Undrar bara vem vi skall påtvinga detta uppdrag. "Andra-sidan-ån-tomten" krävdes det inte någon vidare övertalning (inte från mej, kanske från hans sambo, vad vet jag) men han har flytt fältet och bosatt sig inne i stan. Och inte kan man begära att en tomte, med skum småländsk dialekt, åker ändra från stan för att glädja några små kids. Nej, jag får jaga tomten på hemmaplan. Så passa er, alla som bor i närheten, nästa gång kan det vara just dej jag dyker på och frågar. En sista gång. Kanske... 
Visa fler inlägg