0 Läs mer >>
I förra veckan fyllde W år. Hela veckan har jag plågat honom med minnen från när jag fick värkar, när jag fick åka ambulans, tiden på sjukhuset och senast igår var det exakt 7 år sen vi kom hem från sjukhuset. Allt sånt lär den stackars lille grabben få genomlida resten av sitt liv. Än tycker han det är lite kul men vi får se hur det låter när han blir 14.... Tänk er första gången han har en flickvän hemma på sin födelsedag! Ojojoj, vilken jobbig mamma jag lär bli.
 
Födelsedagen började med skönsång på morgonen. Lyckan var fullkomlig när han fick en efterlängtad snow-racer. Lite småsur över att inte få så många leksaker, men eftersom vi visste att ett barnkalas var på gång fick han faktiskt klara sig utan tyckte vi.
 
 
Och nog var han nöjd ändå med sin stora present. Den har varit båda barnens TV-stol denna vecka.
 
 
Firandet fortsatte på lördagen med ett hejdundrande barnkalas. 25 vilda barn i åldrarna 3-7 år fick härja fritt i den hyrda lokalen. Korv serverades och chips, godis och kakor stod framme hela tiden. Alla barn var fantastiskt fint utklädda, både otäcka och en och annan prinsessa dök upp. Istället för godispåse fick alla barn en liten låda med barnets namn på och den var fylld med godis. Och hur gärna jag än vill ta åt mej äran för den idén, måste jag ju erkänna här och nu att det inte var jag som gjorde dem. Nej, det var barnens faster som knåpat ihop dem kvällen innan.
 
 
 
 
Dagen efter kalaset var det dags för släktkalas och då hade födelsedagsbarnet beställt en monstertårta. Så då var jag ju tvungen att göra en. Han hade beställt en blå hemsk tårta. Och jag tycker nog att vi lyckades rätt bra. W satte dit alla tänder, så där otäckt som bara monster har.
 

Men nu när Halloween är avklarat och det är ett halvår till nästa barnkalas är det dags att börja tänka på julen. Japp. Om en dryg månad är det 1:a advent, så nu måste det planeras. Mitt första projekt får vara att hitta ett perfekt pepparkakshus. Fast eftersom jag alltid måste göra saker lite svårare är jag mer inne på en pepparkaksborg eller ett slott kanske.... Vi får väl se vad det blir.
 
 

En kalashelg!

0 Läs mer >>
Just nu tänker jag mest på Halloween-kalas. W fyller sju år och ville ha en Halloweenfest. Hela klassen är bjuden plus några till. Fritidsgården är hyrd och allt är planerat. Nu till dilemmat: på inbjudningskorten till barnkalas står det alltid "ring om du INTE kan komma". Det tycker jag är lite konstigt för jag vill ju veta att man kommer, för tänk om inbjudan inte kommit fram. Det råkade vi ut för i somras. En av lilla E:s bästa kompisar bjöd på kalas i somras men vi fick inte inbjudan förrän en vecka efter kalaset varit!. Då satt ju lilla I och undrade varför inte E dök upp och E blev ju förtvivlad över att inte kunna gå på bästisens kalas. Därför skrev vi på inbjudan att man skall höra av sig om man kommer.Problemet är att det inte alls är många från klassen som hört av sig. Jag vet att alla har fått inbjudan eftersom W fick dela ut dem inför hela klassen. Så frågan är nu: väntar många på att anmäla sig till sista dagen ELLER är det verkligen 16 barn som inte vill eller kan komma (usch, hoppas inte det) ELLER är det så att det kommer att dyka upp oanmälda barn på festen? Det är flera kompisar som pratar om vad de skall klä ut sig till men jag vet ju inte om det är önsketänkande från barnens sida eller om de verkligen kommer.
Självklart är alla inbjudna som kommer välkomna, men det hade ju varit kul att veta. Vi kommer att se till att det finns tillräckligt till alla ändå. Jag tänker mest på W, som självklart vill att alla kompisar kommer.
Som tur är kommer hans äldsta kompis från stan, med lillebror och mamma, och kusinen åker 40 mil för att vara med. 
Jag antar att det är kontroll-freaken inom mej som vill ha full koll. W kommer att få en kul fest ändå men det hade ju varit roligt om några fler kommer. Jag tror att jag till nästa kalasinbjudan inför det gamla hederliga O.S.A. Då vet man ju vem som kommer eller som inte kommer.

Det här med barnkalas

1 Läs mer >>
Igår var det Kulturnatta här i Göteborg. Min kompis Anna och jag är flitiga deltagare även om det nu var några år sen sist. Jag tror vi gjorde vår första redan 1992.

Kulturnatta är tillfället när man får se och uppleva allt som man normalt inte gör. Stan fylls med en härlig blandning av människor och happenings. Och de allra flesta aktiviterna är gratis, bara en sån sak. Det är bara på Kulturnatta man ser den gamla damen med lila basker på samma ställen som 20-30-åringarna med dreadlocks och "alternativ klädsel", med de "lite finare" damerna från Örgryte och "kulturella wannabe"-ungdomar som skall vara lite svåra. Halva nöjet är att gå och spana på alla människor. Nån gång skulle jag vilja gå runt och fotografera all olika människor, för det är så härligt att alla olika finns.

När programmet släpps börjar det roliga. Anna och jag lägger upp var sin rutt, vi mailar och diskuterar för att få till det bästa av kvällen. I år var vi sugna på en Queer-stadsvandring, en statyvandring i Trädgårdsföreningen, lite konserter här och var. Och som back-up-plan finns alltid alla gallerier som håller öppet, där man kan gå in och värma sig och kanske få lite vin eller nåt litet att äta.

Vi träffas alltid på en restaurang, äter gott och planerar lite till. I går tog pratandet över planerandet och vips, så missade vi alla vandringar. Då fick vi planera om.

Vi tog en liten tur in i Trädgårdsföreningen, som var vackert upplyst. På andra sidan kanalen var det en konsert med ett gäng tjejer. Coolt och annorlunda att stå bland träden i mörkret och se en konsert.







I Palmhuset var det en mysig, men lite annorlunda, konsert med slagverkare och blåsare. Så mysigt att sitta bland palmerna, i ett halvupplyst glashus, och lyssna på musik. Sen gick vi runt en stund och tittade på näckrosen som blommade.













Dicksonska palatset var öppet och hade guider som berättade om huset. Ett helt fantastiskt hus.




Vi sprang in en kort sväng på Röhsska museet men i år kändes det inte lockande. Så vi satte oss på en restaurang och tog en kaffedrink.



Efter nån timme tog jag taxi hem. Då var klockan strax efter 22..... Inte så mycket natt eller kultur heller för den delen. Fast vad gör det när man har haft det kul.

Kulturnatta

0 Läs mer >>
Som ni vet älskar jag att baka och det är många bakbloggar jag följer. En av mina inspirationsbloggar är Sockerrus. Och fantastiska Lisa var en av deltagarna i Dessertmästarna som nu går på Kanal 5. Nu blev det ju inte riktigt som Lisa eller vi följare hade hoppats (även mina barn fick vara vakna lite längre för att hålla tummarna) men vad gör det, när man gör så underbara tårtor.  
 
Sockerrus-Lisa har också startat en utmaning om att sprida lite Blog-love istället för alla elaka kommentarer som många bloggare får. Jag har tidigare skrivit om detta här. För visst behövs det så lite egentligen för att göra någon glad. Och glad blev jag idag, när jag gick in på Sockerrus och ser att min lilla blogg blivit uppmärksammad och länkad till.
 
Så även om ni inte har någon blogg, sprid lite positiva vibbar och varför inte lite kärlek. Det är ju ändå fredag!
 

Bloggkärlek

0 Läs mer >>
Jag kanske är lite senare än andra men har ni sett Ylvis "The Fox"? Så hysteriskt rolig, norrmännen de kan minsann!. I måndags såg jag den flera gånger och varje gång blev jag på ett strålande humör. Jag skall åka hem och köra hårt med kidsen, klart att de måste lära sig rörelserna också. Den här har en given plats på årets Halloweenfest!
 
 

Kanske lite sen

0 Läs mer >>
Eftersom jag är en sån pappersnörd så förstår ni min lycka när min nya fina kalender damp ner i brevlådan häromdagen. Lyckan är fullkomlig. Efter att i några dagar ha legat på soffbordet och varit fin, har den nu transporterats till jobbet. Där ligger den och väntar på att 2014 skall närma sig, så att jag kan få börja skriva iden.
 
Jag fattar inte varför jag inte gjort detta förut, min egen kalender. Precis som jag vill ha den. Rosa och fin. Jag fixade till min hos Personlig Almanacka. Rekommenderas varmt. Man skapar den precis som man vill, inifrån och ut. Färger och innehåll. Helt underbart.
 
Det är nästan så att jag skulle köpt två: en att använda och en som bara är fin!
 
 
 
 

Lycka för en nörd

0 Läs mer >>
Idag är det min födelsdag. Och jösses vad jag har blivit firad! Familjen sjöng och jag fick paket, Dregens purfäska självbiografi och en underbar form från vackraste Gerbera. Plus lite teckningar från barnen, tjusiga tandtroll var visst dagens tema. Litet bakslag med nackspärr och att vi hade punktering på bilen i morse. Men med hjälp av lite Bamyl och av Bil-Lennart fixades dessa motgångar och födelsedagen kunde fortsätta. En tur till "det stora gula varuhuset", känt från TV, och sen var födelsdagen på topp igen.

En sån här dag blir jag också väldigt tacksam över att jag har det så bra. Och en stor del av den känslan kommer från alla vänner på Facebook. Jag vet själv hur det är, man får ett meddelande om att nån av ens vänner fyller år och jag brukar skriva ett grattis. Utan vidare tanke. Men när jag själv får grattis från gamla vänner blir jag jätteglad. Det är rätt lite som krävs för att man skall göra någon glad.

Och i år tänkte jag att jag skulle tacka var och en av vännerna. Det är ju inte så kul att bara skriva tack utan jag har försökt variera mina svar. Fast man kan ju bara variera tackandet på ett visst antal sätt. Så en del har fått samma, mindre fantasifulla kanske. Men vad jag vill ha sagt med detta lite röriga inlägg är: Tack för alla grattishälsningar! Jag blir både jätteglad och lite överväldigad. Tack alla ni som kom ihåg en förortsmorsa i sin bästa ålder!

Konsten att säga tack