London, please!

Rastlösa familjen klarar inte av en hel semester utan några planer. Vi har verkligen försökt, in i det sista. "Vi kan ju åka till Karlsborg och bo en natt, eller på Läckö slott", har jag försökt. "Mmmm, om vi inte hittar något annat", blir svaret från Mr P. Han är liksom fast i att resa i väg och jag är ju inte den som säger emot. Att vara hemma i 4 veckor känns ju som ett straff. Visst åker vi till pappsen och till Mr P:s föräldrars stuga. Men ändå, det är ju liksom på hemmaplan. 
 
Vi har tänkt på Astrid Lindgrens Värld och Kolmården (fast orka med ett zoo till liksom, vi åker på olika zoo vartenda jäkla år). Vi har funderat på Sörmland, Värmland, Närke och Stockholm. Men den där solsemestern vi gjorde i maj sitter ju fast i skallen. Så den senaste tiden har vi varit flitiga besökare på resebolagens hemsidor, på jakt efter en sista minuten-resa. Tills i fredags och BREXIT blev ett faktum. Punden dök och vips ploppade en ny idé upp: Varför inte åka till London??
 
 
 
Så nu är det London för hela slanten. Men här tar det stopp, för jag var i London 1985 och då bara över dagen, som utflykt på min språkresa. Det har ju hänt en hel del sen dess. Så nu behöver jag hjälp!
 
Bombardera mej med Londontips. Hotell, områden - vart skall man bo och inte. Vad skall man göra och vad får man inte missa! Bra ställen för kidsen. Restauranger i närheten av hotellen. Och inte minst, tips på bra shopping. Kläder och självklart Scrapaffärer! Så sätt igång! Bombardera mej!!!!

Midsommar från förr

Igår promenerade vi över till grannön, för traditionellt firande med dans kring stången, i regi av den lokala hembygdsföreningen. En liten promenad på drygt 3 kilometer. Och när jag gick där, på vägar jag gått på sen 1974, kom jag att tänka på våra midsomrar på 70-talet i vårt område.

Då startade vi att vandra från vår väg, högst uppe på berget. Längst fram gick vår fina granne Eskil, med flaggan. Sen kom pappa med gitarren, och vi sjöng sånger hela vägen ner till fotbollsplanen. Längs vandringen slöt sig fler och fler till oss och det blev ett långt tåg av glada firare. 

Pappa var lekledare och höll i sångerna. Det var många lekar och danser. På kvällen var de vuxna på fest hos varandra uppe på vår väg (de nedanför backen höll sig där nere medan vi var här uppe). Vi barn lekte länge på kvällen och var med på festerna. Just de midsomrarna är ett varmt minne hos mej. Jag bjussar på några foton från 1979, där jag i vit klänning som mamma sytt, kände mej så himla fin i. 




Vi var ett stort gäng barn här uppe, det var barn i i stort sett varje hus och vi lekte hela tiden. Min stora idol och bästa vän (från mitt lilla håll i alla fall) var vår granne Vicke. Några år äldre och påhittig som få. I mina barnminnen var hon lite som Pippi Långstrump. Hon hittade på äventyr, lekar och utflykter. 

Avslutar med en bild på några av gänget, sittandes på vår altan (innan vi byggde stora huset) och fikar, från 1977. Jag är minstingen till höger och brorsan näst längst till vänster. Vad kul vi hade! Och vilka härliga minnen. 

Fru Hallon-Apelsin

Jag är en te-nörd. Dvs jag dricker mängder av te. Ett tag hade jag alltid olika varianter men de senaste åren (typ 10 - 15 eller så) kör jag med samma sort, en egen blandning av hallon och apelsin. Och den köps alltid i fina Tebutiken inne i Göteborg. Den tidigare ägaren kände igen mej när jag kom (jag sa ju att jag dricker mängder, det blir många besök i Tebutiken då) och började blanda till teet nästan innan jag hann säga det jag skulle. 
 
Men sen började jag jobba ute på Lillhagen och nu i Mölndal och då blir besöken inne i stan väldigt sällsynta. Så numera är det Mr P som får gå och shoppa te åt mej, han jobbar ju nästan granne med butiken. Ibland går jag in där själv och köper mitt te. Och för nåt år sen möttes jag av ett glatt utrop: "Jaha, är det du som är fru Hallon-Apelsin!". Lite kul att vara stammis på en tebutik, liksom. Eller i alla fall Mr P har ju råkat bli det. Och lite konstigt, tycker jag, att det inte är fler människor som hittat denna goda blandning av te (fick inspirationen till det av min kusin Anna för många år sen, om någon undrar). Extra roligt var det en annan gång, när min kompis Camilla gick in i denna mysiga butik och då bestämde sig för att köpa just hallon-apelsin. Och samma sak fick hon höra: "Är det du som är fru Hallon-Apelsin?". 
 
Så eftersom jag inte är fru på något annat sätt, är det alldeles utmärkt att heta fru Hallon-Apelsin. Kanske bloggen skall byta namn? Mitt instagramkonto också? Det hade ju varit lite roligt och en nystart. Vem vet vad som händer. 
 
Och detta te-inlägg får illustreras med jobb-muggen med te i. En lite lagom solkig temugg. Varför är det så? Hemma diskar jag temuggarna direkt efter varje gång men på jobbet sköljer jag bara ur den. Gör ni det också? 
 
 
Visa fler inlägg