0 Läs mer >>
Rastlösa familjen klarar inte av en hel semester utan några planer. Vi har verkligen försökt, in i det sista. "Vi kan ju åka till Karlsborg och bo en natt, eller på Läckö slott", har jag försökt. "Mmmm, om vi inte hittar något annat", blir svaret från Mr P. Han är liksom fast i att resa i väg och jag är ju inte den som säger emot. Att vara hemma i 4 veckor känns ju som ett straff. Visst åker vi till pappsen och till Mr P:s föräldrars stuga. Men ändå, det är ju liksom på hemmaplan. 
 
Vi har tänkt på Astrid Lindgrens Värld och Kolmården (fast orka med ett zoo till liksom, vi åker på olika zoo vartenda jäkla år). Vi har funderat på Sörmland, Värmland, Närke och Stockholm. Men den där solsemestern vi gjorde i maj sitter ju fast i skallen. Så den senaste tiden har vi varit flitiga besökare på resebolagens hemsidor, på jakt efter en sista minuten-resa. Tills i fredags och BREXIT blev ett faktum. Punden dök och vips ploppade en ny idé upp: Varför inte åka till London??
 
 
 
Så nu är det London för hela slanten. Men här tar det stopp, för jag var i London 1985 och då bara över dagen, som utflykt på min språkresa. Det har ju hänt en hel del sen dess. Så nu behöver jag hjälp!
 
Bombardera mej med Londontips. Hotell, områden - vart skall man bo och inte. Vad skall man göra och vad får man inte missa! Bra ställen för kidsen. Restauranger i närheten av hotellen. Och inte minst, tips på bra shopping. Kläder och självklart Scrapaffärer! Så sätt igång! Bombardera mej!!!!

London, please!

0 Läs mer >>
Igår promenerade vi över till grannön, för traditionellt firande med dans kring stången, i regi av den lokala hembygdsföreningen. En liten promenad på drygt 3 kilometer. Och när jag gick där, på vägar jag gått på sen 1974, kom jag att tänka på våra midsomrar på 70-talet i vårt område.

Då startade vi att vandra från vår väg, högst uppe på berget. Längst fram gick vår fina granne Eskil, med flaggan. Sen kom pappa med gitarren, och vi sjöng sånger hela vägen ner till fotbollsplanen. Längs vandringen slöt sig fler och fler till oss och det blev ett långt tåg av glada firare. 

Pappa var lekledare och höll i sångerna. Det var många lekar och danser. På kvällen var de vuxna på fest hos varandra uppe på vår väg (de nedanför backen höll sig där nere medan vi var här uppe). Vi barn lekte länge på kvällen och var med på festerna. Just de midsomrarna är ett varmt minne hos mej. Jag bjussar på några foton från 1979, där jag i vit klänning som mamma sytt, kände mej så himla fin i. 




Vi var ett stort gäng barn här uppe, det var barn i i stort sett varje hus och vi lekte hela tiden. Min stora idol och bästa vän (från mitt lilla håll i alla fall) var vår granne Vicke. Några år äldre och påhittig som få. I mina barnminnen var hon lite som Pippi Långstrump. Hon hittade på äventyr, lekar och utflykter. 

Avslutar med en bild på några av gänget, sittandes på vår altan (innan vi byggde stora huset) och fikar, från 1977. Jag är minstingen till höger och brorsan näst längst till vänster. Vad kul vi hade! Och vilka härliga minnen. 

Midsommar från förr

0 Läs mer >>
Jag är en te-nörd. Dvs jag dricker mängder av te. Ett tag hade jag alltid olika varianter men de senaste åren (typ 10 - 15 eller så) kör jag med samma sort, en egen blandning av hallon och apelsin. Och den köps alltid i fina Tebutiken inne i Göteborg. Den tidigare ägaren kände igen mej när jag kom (jag sa ju att jag dricker mängder, det blir många besök i Tebutiken då) och började blanda till teet nästan innan jag hann säga det jag skulle. 
 
Men sen började jag jobba ute på Lillhagen och nu i Mölndal och då blir besöken inne i stan väldigt sällsynta. Så numera är det Mr P som får gå och shoppa te åt mej, han jobbar ju nästan granne med butiken. Ibland går jag in där själv och köper mitt te. Och för nåt år sen möttes jag av ett glatt utrop: "Jaha, är det du som är fru Hallon-Apelsin!". Lite kul att vara stammis på en tebutik, liksom. Eller i alla fall Mr P har ju råkat bli det. Och lite konstigt, tycker jag, att det inte är fler människor som hittat denna goda blandning av te (fick inspirationen till det av min kusin Anna för många år sen, om någon undrar). Extra roligt var det en annan gång, när min kompis Camilla gick in i denna mysiga butik och då bestämde sig för att köpa just hallon-apelsin. Och samma sak fick hon höra: "Är det du som är fru Hallon-Apelsin?". 
 
Så eftersom jag inte är fru på något annat sätt, är det alldeles utmärkt att heta fru Hallon-Apelsin. Kanske bloggen skall byta namn? Mitt instagramkonto också? Det hade ju varit lite roligt och en nystart. Vem vet vad som händer. 
 
Och detta te-inlägg får illustreras med jobb-muggen med te i. En lite lagom solkig temugg. Varför är det så? Hemma diskar jag temuggarna direkt efter varje gång men på jobbet sköljer jag bara ur den. Gör ni det också? 
 
 

Fru Hallon-Apelsin

0 Läs mer >>
Igår var det skolavslutningsdags för båda kidsen. Traditionsenligt stod alla föräldrar på skolgården och såg barnen tåga in klassvis till den stora trappan. Och som vanligt sken solen. Jag älskar att stå där och se barnen, lyckliga och förväntansfulla, en del rätt nervösa över alla dessa föräldrar och släktingar som tittar på dem. I år ställde vi oss längst fram, annars har vi alltid stått långt bak, och vilken skillnad det var. Nu såg och hörde vi ju allt som barnen sjöng, i alla fall nästan allt för vi stod på sidan, så knäppgökens sånger hörde vi inte riktigt. Men ändå. Tur att solen sken så jag kunde ha en tår i ögat utan att någon såg, där bakom mina solglasögon. 
 
 
 
 
Jag gillar vår rektor. Hon är bra och pratar till barnen. Och hon lyfter fram barnen. Det framförs danser och några musikstycken, i år var det ett gäng barn som spelade trombon, och alla årskurser får framföra egna låtar. Varje år (som vi har varit där i alla fall) är det tre 3-or som är konfrencierer, en från varje klass. Som hälsar välkomna, som berättar vad som kommer och som drar egna små skämt. I år var jag väl lite mer intresserad av vad de sa, eftersom jag faktist känner två av dem. Och vad duktiga de var. Det är ju inte lätt att stå där uppe på trappan, prata i mikrofon inför alla människor, men jäklar vad duktiga de var! 
 
När skolgårdsstunden var över var det dags för förskoleklassarna att ha sitt avslutningsfirande i klassrummen och treorna fick säga hej då till sina lärare, vi hade klassfest förra veckan så vi hade avtackning av lärarna då (och ettrona och tvåorna har inget avslutningsfirande alls). Knäppgöken och hennes kompisar hade övat in en dans och sen tackades varje barn med medalj och kram av lärarna. Barnen hade själva fått rita sina medaljer med vad de vill bli när de blir stora. Det var poliser, superhjältar, piloter, ridlärare, en som vill bli medicinsk forskare och en som vill jobba på Länsstyrelsen minsann. Knäppgöken ville blir lärare, vilket var en nyhet för oss, sist var det barnläkare eller skådespelare hon ville bli. 
 
Traditionsenligt gick vi efter skolan och åt lunch på Saloonen här i förorten, vår lokala restaurang som är riktigt trevlig med god mat. Och enligt traditionen har papps varit med hela tiden. 
 
Dagen avslutades med årets tredje studentfirande. Massa folk, god mat och en vacker och lycklig student. Studentfirande är också himla trevligt. Dessa lyckliga studenter som man bara blir glad av att se. Och i år har vi fått uppleva det tre gånger, inte illa. Nördig som jag är, har jag förstås redan tänkt ut hur de scrappade fotona skall bli, uppslagen är klara i huvudet. Tråkigt nog tog jag olika mycket foton på studentkalasen, men något skall jag väl få till. 
 
 

Skolavslutningar och ...