0 Läs mer >>
Solen lyser ute och det kliar i fingrarna. Så-fingrarna. Det är hög tid nu. Förra året, när inget var som det skulle, petades fröerna ner i början av april. På tok för sent. I år skall det bli bättre. Men frågan har länge varit: var sjutton har jag gjort av fröerna från förra året. Jag har inte hittat dem, så idag fick jag beställa nya. Från härliga Impecta. Och härifrån är alla bilderna lånade. 
 
Fyra sorters tomater blev det i år. Kan vara att jag är lite lättlurad när det står: Köp 4 påsar tomatfröer, betala för 3. Kanske. 
 
 
     
 
Lite paprika och sqash blev det också. 
 
 
 
     
 

Och lite blommor till rabatter här och hos pappsen. 
 
 
 
     
 
 
Så nu längtar jag tills fröerna kommer och jag kan börja så! Äntligen är det vår!

Det kliar i fingrarna...

0 Läs mer >>
Här kommer det ett litet livstecken, från en urdålig bloggare. Jag skyller på att vår dator hemma har slutat skriva bokstäverna G och H och siffran 7. Det blir lite svårt att skriva då. 
 
Jag har inte heller varit vidare flitig på Instagram, så veckans insta blir snarare "de-3-senaste-veckornas"-insta. 
 
Det har varit innebandymatch, med Knasbollen i mål. Våren har börjat titta upp i rabatterna (inser att jag måste rensa bort gräs och löv så det syns bättre), en kollega fyllde 30 och jag fixade ett enkelt kort. Och februaris stora händelse: kidsen flög iväg med Farmor och Farfar till Gran Canaria på sportlovet. Kvar fanns två vilsna föräldrar och svärföräldrarnas hundar (3 st). Så v 7 gick i hundvaktandets tecken. En rätt skön vecka men jäklar vad gött att möta våra små kids på Landvetter i lördags. Ordningen återställd. 
 
 

Livstecken och veckan...

0 Läs mer >>
Efter snart en veckas gräsänkande (heter det så?) skall det bli skönt att Mr P kommer hem från Alpernas vita toppar. Det har varit mer än en gång som jag skänkt en tanke av tacksamhet till Mr P och vad han gör när han är hemma. Ibland har jag faktiskt nästan undrat vad jag själv gör. Kidsen har minst 5 idrottsaktiviteter varje vecka, ofta 6 med matcher. Lägg till läxläsning och matlagning, tvätt och städ, ta fram kläder och just det, umgås lite med kidsen - det får man inte glömma. Det blir liksom fullt upp. 
 
Och Mr P är med på Knasbollens alla hans aktiviteter, alltså 3-4 per vecka. Själv brukar jag hänga med på Knäppisens saker och Knasbollens matcher ibland. När grabbarna är på träning är jag hemma och fixar maten, så den är klar när trötta och hungriga grabbar kommer hem. För vissa pass är väldigt sena, som idag när Knasbollen tränar parkour i Kungsbacka. Träningen slutar 19.30 och klockan är närmare 20.00 när vi är hemma, väldigt sent att börja med middagen. Då är det skönt att veta att maten är klar när de kommer hem. Men så blir det ju inte idag. 
 
Tur är det då, i mitt gräsänkande, att det finns snälla människor som hoppar in. En kompis tog hand om Knasbollen till och från innebandyn i går (Tack för det!). Så skönt för Knäppisen att slippa hänga med till ytterligare en gympahall. Och i morgon kommer B-svägerskan och passar kidsen när det är dags att hämta Mr P på flygplatsen. 
 
Nu skall jag inte överdriva heller, att vara ensam med barnen en vecka är inte bara jobbigt. Och ja, jag vet att det är människor som har det mycket värre (men det är min blogg och min upplevelse som jag skriver om nu). Men det är skönare att ha någon att dela flängandet med. 
 
Så idag är jag tacksam över att inte behöva ha det så här varje vecka, att det finns snälla människor runt om som hjälper när det behövs. Och oerhört tacksam över det jobb som Mr P gör när han är hemma. Det skall bli så skönt när allt är som vanligt igen. I alla fall i en vecka, för sen är det sportlov och då åker kidsen till Gran Canaria.
 
 

En stunds tacksamhet

0 Läs mer >>
Trista januari är äntligen över. Äntligen börjar pigguari. Läste ett blogginlägg från förra året och då döpte jag visst om februari till pigguari. Det passar bra, så det tänker jag fortsätta med. Dags att pigga upp sig lite, våren närmar sig. Men inte förrän 15 februari läste jag idag. Först då kan man kalla det för metreologisk vår. 

Så då passar det väl bra men en liten månadssammanfattning av årets tristaste månad.

Det var kallt och snöigt. Knäppisen testade både skridskor och jumping. Knasbollen började med parkour. Och lite soffhäng och Lekstan. Och ett glas vin hann jag också med. 

Det var väl allt att säga om denna trista månad. Pigguari blir lite ljusare och lite kortare. Och det är en dag närmare vår.

Välkommen pigguari!