Veckans insta, lite sent

Missade visst att lägga ut veckans insta i går. Så här kommer den lite sent. 
 
Fotoutmaningen fortsätter även denna vecka. Denna veckan började den med #Påbordet och som en lycklig slump hade Knasbollen bakat en björnbärspaj, hemkunskap är bra. #tillsammans var temat på tisdagen och vad kan mer vara lämpligt att visa hur det ser ut hos oss, och säkert hos många andra. Man sitter tillsammans i soffan och ser på var sin platta. #påväggen hos oss hänger det många foton, mer om det i ett tidigare inlägg här i bloggen. Min favoritkaka heter Wienersnitt och finns på ett receptkort från Hemmets journal, säkert från 60-talet. Ett #minne från förr. I fredags lyste vårsolen #starkt genom mitt oerhört smutsiga fönster på jobbet. Att Melodifestivalen (äntligen) är slut, är väl ett #vårtecken om något. Äntligen kan man få kidsen i säng tidigt igen. På söndagen var uppdraget #intesist, och det var en lurig en. Hela dagen funderade jag och tänkte. Först när jag gick och la mej kom jag på att en screenshot på min morgonväckning fick visa det, jag är ju inte sist upp på morgonen i vårt hem. Inte så kreativt men ändå. 
 
Och mitt i allt har Knasbollen också slängt ihop lite chokladbollar. Som sagt. Hemkunskap är bra!
 
 

Min favoritkaka

När jag var liten bakade min mamma alltid, och en kaka minns jag specifikt. Wienersnitt hette den, en småkaka på mördeg med kardemumma och apelsinmarmelad som fyllning. Det var den första kakan jag fick baka själv och jag bakade den ofta. 
 
När jag flyttade hemifrån skrev jag av receptet och fortsatte att baka min favoritkaka. Men så en dag var receptet borta. Det försvann nog i nån flytt eller så. Och eftersom mamma inte finns kvar att rådfråga har jag varit lite deppig. Jag har letat och experimenterat olika mördegsrecept, men inget blir så gott som originalet. 
 
Men en dag i höstas kollade jag i en låda hos pappa där det låg lite recept. Ingen av oss har närmare kollat vilka recept men just i förrgår gjorde jag det. Och där låg det! RECEPTET!!!! Tänk att man kan bli så lycklig av ett recept från 60-talets Hemmets Journal😀😀. Så nu kommer jag äntligen kunna baka den godaste lilla kaka jag vet. 

På väggen

Dagens fotoutmaning på Instagram har temat En vägg. Vi har väldigt många fotografier på våra väggar, fotografier från tillfällen som är speciella för oss, speciella platser och människor. 

På väggen i matrummet hänger det tre fotografier som är väldigt speciella. Det är min mormor, min mamma (och pappa) och Mr P:s mormor. 


Tre starka kvinnor som vi har allt att tacka för. Hade nu Mr P:s mamma också suttit på den väggen, hade hela matriarkatet varit fullbordat.

Min mormor var en stark kvinna som var ensamstående med fem barn att försörja. Trots att jag bara var 6 när hon dog, har jag många starka minnen av henne.

Min mamma var också en stark kvinna, som följde sin inre röst och utbildade sig långt hemifrån när jag var liten. Och det hade inte funkat om jag inte haft en fantastisk pappa, som var långt före sin tid med jämställdhet och skötte hemmet och oss barn på veckorna när mamma var borta. Hon var också stark att stå emot mina tårar när hon åkte iväg, det vet jag inte om jag klarat av. 

Och Mr P:s coola krutmormor. 93 år och still going strong. Hon röker och svär men är så snäll och mysig. Bor långt uppe i norr, i sitt hus i en by med väldigt få invånare. Och klarar sig själv. Sällskap har hon dock i Mr P:s morbror som bor där. 

Hade svärmor suttit där, som sagt, hade väggen varit komplett. Hon är också en stark kvinna, som trots att hon är värd att ta ut sin pension, fortfarande jobbar på. Som, tillsammans med svärfar förstås, alltid ställer upp för oss och barnen. 

Inser att detta inlägg hade passat lika bra i går, på kvinnodagen. Men varför ha bara en dag när man hyllar sina nära, kan man göra det när som helst. 
Visa fler inlägg