0 Läs mer >>

Varje år, så där framåt sommaren, brukar vi hitta en bortglömd tomte. Det är aldrig samma tomte och aldrig på samma ställe. Men i år har vi nog tagit priset. Vi vet ju förstås inte än om vi glömt något mer, men detta....

På väggen vid trappan hänger kidsens julkalendrar. Ca 130 cm höga. Inte vidare svåra att missa, men det har vi tydligen gjort. 


När vi tidigare hittat de bortglömda tomtarna, har de fått stå kvar. Men två stora kalendrar mitt i trappan kan ju knappast hänga kvar där i 11 månader. 

Bortglömt

0 Läs mer >>

En nästan ledig helg, bortsett från träning, match, scrapmara och innebandyträning. Ja just det, vi är hundvakter också. Men bortsett från det har vi haft en ledig helg. Och då hade jag tänkt att göra en massa saker. Förstås. Vad är en ledig helg utan planer, liksom. 


Vad fick jag gjort? Knappast något. Seghet och latmask tog över. Jag fick visserligen gått på min smått heliga scrapmara. Men i övrigt, nästan inget. 

Jag började att slå in julklappar, men gav upp för att det var så trist men också att etiketterna inte hade något klister kvar. Sånt får mej att tappa sugen. 

Sen tänkte jag baka, men somnade på soffan en stund. Och när jag väl vaknat upptäckte jag att vi hade varken jäst eller florsocker. Och det var bara de kakorna jag kände för att baka. 

Men jag hann att leka lite med snapchat, och utbyta några roliga bilder med Sura-svägerskan. Det är ju rätt viktigt, att vårda de sociala kontakterna, menar jag.

Jag har faktiskt varit ute i det fina vädret med hundarna. Lite. I något som liknar vårväder. Underbart. Med sådana vinterdagar kan till och med jag älska vinter.

Och kidsen har gjort årets marsipanfigurer. Gjort på överbliven marsipan från årets tårtor, därav de otroligt juliga färgerna (obs ironi). I år kommer vi att äta skräcködlor, Darth Vader och olika typer av bollar.

Och i veckan som kommer lär jag inte hinna något. Så jag får satsa på nystart nästa helg. Då har vi bara gymnastikuppvisning, köpa och klä julgran, julbrunch på restaurang med svärföräldrarna och innebandyträning. Vad jag vet. Just nu i alla fall. Då kanske jag får bakat lite, slåtg färdigt julklapparna, skrivit julkorten och kanske julstädat. Annars får det faktiskt vara. Jag bryr mej faktiskt inte i år. Kanske latmasken vinner helt och hållet. Och det kanske är skönt  

Så jäkla seg

0 Läs mer >>
I julas hade jag fyra helt fantastiska amaryllisar i fönstret. Kände då att fyra inte är nog, vill ha fler. Amaryllis är nog min absoluta julblommefavorit. 

Två blomomgångar hade alla, precis som det skall vara. Jag njöt och fotograferade i mängder.



För att övervintra amaryllisar skall man låta den stå i fönstret inne, som vilken grön växt som helst. När det blir skönt väder ute skall de ut i trädgården till hösten kommer. 

Så mina före detta fina amaryllisar står i fönstret och är gröna och fina. Men döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte att en av dem, helt plötsligt blommar igen. En tredje gång. Fantastiskt, eller hur. Nu står den där i fönstret och är vacker. Vet inte om jag skall ha julkänslor eller vårkänslor. 

...ända fram till pås...

0 Läs mer >>
Igår hade vi en liten aktivitet efter jobbet. Vi gick till Sibräcka Choklad (tidigare Göteborgs Choklad och karamellfabrik) i Kronhusbodarna. Bara känslan när man går in på gården vid Kronhuset är ju fantastisk. Och sen att gå in i denna underbara butik, när man flyttas tillbaka i tiden, det är en sån härlig känsla. 
 
Vi fick först en genomgång om olika kakaosorter, hur frukterna skördas och hur bönorna kommer till oss. Under tiden fick vi äta massor av olika chokladbräck och dricka ett sött vin till. Därefter blev det tryffel-trillande. Alltså vi rullade tryffelkulor som vi sedan fick dekorera. 
 
Så dagens rekommendation är att gå till Kronhusbodarna och gå in i den underbara miljön och sup in atmosfären. Passa på nu när julmarknaden sätter igång. Själv skall jag dit och köpa fin blockchoklad och annat som behövs till årets julgodis. I år blir det fingodis här i förorten. Det är vi värda!
 
 
 
 
 
 

Choklad och vin en on...

0 Läs mer >>
Den lilla knäppgöken hoppade av glädje när det låg fullt med klappar under granen i morse. Sen satt hon och tittade på granen och paketen, länge länge. När knasbollen vaknade läste han högt på de synliga paketen och sen återvände de många gånger under dagen för att titta. Och säkert klämdes det på något paket också, när inte vi var i närheten. 



För att få bort tankarna från all spänning gick vi på bio. Den nya Tingelingfilmen fick det bli när Sune-filmen var slutsåld. Till och med knasbollen tyckte den var riktigt spännande. Men slutet.... vilket skitslut! Jag skall inte avslöja något men majoriteten av barnen under 6 år storgrät när det var slut. "Varför gjorde de så?" gräts det på många håll. Så istället för att ha två ystra små knottar med hem var det en dämpad skara som gick till bilen. Och knäppgöken grät hela vägen hem och en bra stund till. Knasbollen kom in på saknaden av sin älskade morbror och så blev det lite mer tårar. Kände mej väldigt lyckad just där och då.

Men nu sover de brevid mej i soffan och jag och Mr P kollar på Vita Huset. Lugnet har lagt sig och allt är klart inför julfirandet men årets stora experiment misslyckades. Det blir inga sura hallonremmar på godisbordet i år. Familjen får nöja sig med Bounty, knäck, kexchoklad, nötchoklad och lite köpta skumtomtar. Och räcker inte det finns det pepparkakor, pepparkaksmuffins, tigerkaka, rån och småkakor. Och en frusen lingoncheesecake. 

Med detta vill jag önska alla en riktigt god jul!!

Dan före dan...

0 Läs mer >>
Jag gillar ju inte riktigt att göra som alla andra och jag vill inte göra något bara för att det förväntas av mej. Det ligger väl i min flummiga hippie-personlighet (enligt ett väldigt tillförlitligt test på Facebook...). Som jag nämnt i ett tidigare inlägg, är ju en av mina favoritlåtar från 80-talet "Jag vill inte va som alla andra" med Noice. Men nu var det ju inte min personlighet inlägget skulle handla om, utan årets gran här i radhuset.
 
Självklart köpte vi den av fotbollsklubben, för lite lokalpatriot måste man ju ändå vara. Tidigare år har vi köpt en gammal vanlig gran, som barrar så fort den kommer in i värmen men i år blev det en av de lite finare sorterna. Inte för att vi egentligen tyckte att det är bättre, utan mest för att Knasbollen helt enkelt hade bestämt sig för att just den här granen var den finaste. Och i år orkade vi inte bråka så det fick bli en dyrare sort. Den barrar inte ett smack och är tät och fin, så egentligen är ju mamman också nöjd.
 
Vi har ledsnat på vanliga guld och röda kulor, så de senaste åren kör vi med rosa, gröna och blå kulor i pastelliga färger. Och i år kompletterade vi med ytterligare en ljusslinga som består av stjärnor som lyser så fint. Och jag och Knäppgöken har gjort tjusiga smällkarameller. Men inte heller här är den här mamman som alla andra, utan årets smällkarameller går i pastellrosa och turkost och...... just det: zebra! Så jäkla läckert.
 
 
 
Mamman är så nöjd! Knäppgöken tyckte ju att det hade varit lite roligare om hon fått välja färgerna men klippte duktigt det jag veckat (tydligen är det jättesvårt att vika när man snart är 6 år, eller så drabbades hon av latmask för hon gjorde minsann flera stycken fina innan hon blev trött...). Snyggt blev det i alla fall, tycker jag! Och det syns att min inspirationskälla är underbara Fröken Turkos, (som också har ett underbart Instagramkonto, väl värt att leta upp).
 
Så nu ligger jag i soffan och kollar in årets gran, som står fint bredvid min turkosa Buddha-figur, och känner mej riktigt nöjd med resultatet (den är klart mysigare och finare när det är mörkt men då funkar det inte att fota med telefonen)
 
 

Årets gran

2 Läs mer >>
Den söta lilla Knäppgöken älskar kläder, när HM-katalogen kommer sitter hon med pennan i högsta hugg och markerar det hon vill ha. Hon är bara 5 år, tänk hur det blir i framtiden.... I alla fall hade hon spanat in en klänning som hon så gärna ville ha. Och det ville väl resten av Göteborgs, och Sveriges, 5-åringar också, för den var ju förstås slut överallt.
 
Så där satt jag nu, i början av veckan, och funderade på hur jag skulle lösa knäppgökens klänningsbekymmer till julafton. Efter att ha kollat lite på Instagram fick jag syn på en helt fantastisk klänning till henne. Och väl inne på web-sidan för butiken fanns det mer fint. Ju mer jag kollade desto mer fina saker hittade jag. Gå in själva och se på http://www.houseofdreams.se/ eller @miashouseofdreams som hon heter på Instagram. En butik jag rekommenderar varmt, snabb leverans och trevlig kontakt.
 
Och klänningen då? Jo, men kolla själva! En lycklig liten tjej har provdansat in den och den snurrade "helt perfekt".
 
 
 
En närbild på den vackra klänningen, med lånad bild från http://www.houseofdreams.se/
 
 
 
 

Årets julklänning

0 Läs mer >>
I förra veckan var jag på en kransbindningskväll på Blomsterlandet i Sisjön, tillsammans med B-svägerskan (som fortfarande inte en sämre variant av svägerska, utan bara heter B.... Eller E.... om man skall vara noga). Jag var på en sån kväll förra året också, det så är lyxigt att få gå och plocka vad man vill ha i sin krans och betala i efterhand. Årets krans blev en mer avskalad variant än förra årets. Fördelen är att man kan använda stommen till att göra en påskkrans, sommarkrans eller höstkrans. Eller vilken sorts krans man nu vill göra. Och det är ju absolut något som jag kommer att göra (obs ironi). 
 
Ber om ursäkt för dålig skärpa på fotona idag. 
 
 
 
Detaljer på kransen. 
 
 
Fick också med mej en ren hem. Och nej, den har jag inte gjort själv. Men det kanske man skall göra nån gång. En granren-kurs. Det får vi gå på nästa år, B-svägerskan och jag. 
 
Egentligen hade jag tänkt mej en stor ren, som jag kunde lägga lite belysning i, men allt var slut så det fick bli en liten ren istället. Valdemar heter han. Så Välkommen till oss Valdemar. Hoppas du skall trivas och inte barra för mycket innan jul. 
 
 

Adventsfint

0 Läs mer >>
Årets adventskalender är klar! Den hänger fint på väggen och ser så där julig ut. Synd bara att juligheten snart försvinner, när kidsen börjar ta sina presenter. 
 
Den är gjort av toarullar, som jag klätt i fina julpapper. Rullarna limmades ihop, lite oregelbundet (för vem vill ha det rakt och trist). Ett kraftigt band klistrades fast på baksidan, dubbelt för säkerhets skull, plus att jag då fick en naturlig ögla att hänga den i. 
 
Presenterna är inslagna i silkespapper med snören i olika färger, så att rätt barn får rätt present (tror inte att Knasbollen vill ha små söta hårspännen - även om han nog skulle behöva det, så långhårig som han nu är). Och resultatet blev en lång radda av smällkarameller! (Inspirationen fick jag från Slöjddetaljer, även om jag alltid måste göra på mitt sätt.) 
 
Men det här med att köpa presenter var en utmaning. För hur lätt är det att hitta små presenter som passar i en toarulle - och ännu svårare att hitta så små, och inte alldeles onödiga, där två små skall passa en samma toarulle. Jag vill inte att kidsen skall äta godis varje dag, så jag valde inte den lätta vägen, om man säger så. Men efter lite trixande fick jag in nästan alla presenterna i rullarna, och de som var för stora får kidset i fråga vid sidan av den dagen det inträffar. 
 
Och ikväll är det dags att öppna. Kidsen öppnar sina Lego-kalendrar på morgonen och paket-kalendern på eftermiddagen, så har de själva bestämt.
 
 

Adventskalender

2 Läs mer >>
I år kan det vara det sista året som kidsen tror på tomten. Så då vill jag ju att det skall bli en bra tomte. Lika bra att börja jakten nu, tänkte jag. 
 
Förra året jagades tomten fram från andra sidan ån. Det var en riktigt bra tomte, som i och för sig pratade någon konstig sorts småländska, men ändå. Barnen tyckte dock att det var konstigt att tomten hade en lösnäsa på sig, men just då köpte de villigt att det var tomten. Men när vi pratade tomte häromdagen sa den lilla knäppgöken "Hoppas att den riktiga tomten kommer i år, han som var hos oss förra året var ju bara en utklädd människa".... Så sorry Jocke, du blev genomskådad :-). 
 
 
I år har vi "den stora julen" och det innebär att kusinen också är med (den mindre kusinen pratar jag om nu. Kidsens stora kusiner är också där, men de tror inte på tomten. Man gör visst inte det när man är 12- 17 år...). Och det innebär ju att det är tre kids som skall luras, och inte fråntas barndomens tomte-skimmer. Inte än i alla fall. Den stora knasbollen är ju 8 och har nog passerat "tro-på-tomte-stadiet" men han vill ändå inte ge upp hoppet liksom. Så det vore kul att ge kidsen en sista, riktigt cool tomte-upplevelse. Undrar bara vem vi skall påtvinga detta uppdrag. "Andra-sidan-ån-tomten" krävdes det inte någon vidare övertalning (inte från mej, kanske från hans sambo, vad vet jag) men han har flytt fältet och bosatt sig inne i stan. Och inte kan man begära att en tomte, med skum småländsk dialekt, åker ändra från stan för att glädja några små kids. Nej, jag får jaga tomten på hemmaplan. Så passa er, alla som bor i närheten, nästa gång kan det vara just dej jag dyker på och frågar. En sista gång. Kanske... 

Tomtejakt

0 Läs mer >>
En stor del av min släkt är jultokig. Jag har en farbror som spelar julmusik och tvättar fönster i oktober och en kusin som julpysslar mitt i sommaren. En annan kusin går just nu runt och tittar på sina adventstakar som står på golvet och bara väntar på att sättas upp. Själv gjorde jag slag i saken och satte upp min stake i fönstret på jobbet idag. Jag menar, det är väl ändå hög tid eftersom Liseberg öppnar Jul på Liseberg den 14/11. Och efter Halloween är det liksom okej tycker jag. För när det är trist väder ute och mörkret faller, varför skall man då vänta på det mysiga bara för att "det har alltid varit så". Nej, lite revolutionär är jag allt och trotsar oskrivna regler. Så nu åker pyntet upp så smått. Mr P är måttligt förtjust i mitt juldille, så jag får ta det lite försiktigt.
 
 
Egentligen har jag planerat julen ända sedan i somras. Lite funderingar över julgodis och sånt man kan äta. Och när min bror gick bort, blev jag ännu mer julfanatiker. Som om jag tog över hans jultokighet också. Fast julplanerandet är också det som gjort att jag inte klappat ihop helt. Julen blir mer helig liksom.
 
Tro nu inte att jag är en person som alltid skall ha samma traditioner hela tiden. Det är egentligen rätt kul med nya traditioner och nya människor hela tiden. Fast årets förändring hade ju varit skön att slippa, om man säger så. Att någon väljer att fira på annan plats går inte att jämföra med när något oväntat händer, som man inte kan styra över. Så i år blir det en oväntad förändring i julfirandet, vad som händer nästa år får vi se då.
 
Men jag funderar ändå på julen hela tiden, och funderar just på om jag skall ta över brorsans grejer, han la in sill och gjorde speciella godisgrejer. Eller skall jag köra på som vanligt. Eller skall jag hitta helt nya saker att göra. Det får jag fundera lite på, medan jag går upp på vinden och tar ner adventsstakarna och utebelysningen. För det är lika bra att börja när andan faller på. Och så blir det ännu längre tid att njuta av den underbara julen!

Nu är det jul igen...

0 Läs mer >>
Framför kaminen hos pappsen är det så mysigt. Och att äta pepparkakor och dricka te där skapar värsta julkänslan! Den kom ovanligt sent i år, julkänslan. Den kommer alltid i september. Fast jag har ju haft lite annat att tänka på än jul, om man säger så. Men nu när jag vi tagit avsked av min bror och man kan börja ta nästa steg, så infann den sig. Julkänslan. Då spelar det ingen roll att regnet öser ner och det är grått och höstigt. Snart kommer den härliga JULEN!!
 
 
 
Och för att tiden fram tills dess inte skall vara alltför sorglig och långsam, kan man ju hitta på en massa mysiga och trevliga saker. Lite sånt här funderar jag på:
 
- Höststäda: jag skall städa trädgård, vind, förråd, barnens garderober, Facebook och Instagram, bilen, köksskåpen och tvättstugan. 
- Åka till Ullared: julklapparna måste köpas och Mr P får snällt åka med.
- Kusinmys hos bästa M: krypa upp i soffan, dricka te (eller vin för den som hellre vill det) och prata om livet. Gråta en skvätt och skratta en del. För det är min kusin M förbaskat bra på (även om mitt besök blir en överraskning). 
- Planera en minisemester till våren med min bästa vän A (som verkligen inte vet något om mina planer....). Jag funderar på Köpenhamn. Vi får se vad hon säger om det...
- Tänka ut hur W:s rum skall inredas, nu när vi börjar närma oss tapetsering. Efter några veckor på extrasäng i syrrans rum, med leksaker i vårt sovrum, börjar vi alla ledsna på kaoset. 
- Julgodis: vilka julgodis skall jag göra i år? Och vilket godis brukade brorsan göra som man inte kan klara sig utan? Traditionerna måste ju hänga med lite till, eller så tar vi en traditionspaus och hittar på något nytt. Det sista lät mer som jag...
 
Just nu vill jag i och för sig helst sova och det i ungefär en vecka, utan att bli störd. Utan små tassande kalla fötter som väcker mej och utan små barn som skall sova näsa mot näsa, med den lilla armen runt min hals. Och utan en barnfot på kinden precis när man somnat. Det hade nog varit det bästa just nu. 

Äntligen julkänsla!!!