Lite perspektiv
För att inte fastna i sorgen är det ibland bra att få lite perspektiv på livet. Det är så lätt att fastna i den sorg man upplever, oavsett om det är att man förlorat någon man älskar, att man går igenom en separation eller förlorat sitt jobb. Att prata med någon annan som upplever något jobbigt, kan göra att man orkar ta nästa steg i att gå vidare. Inte för att den personen har det värre, men man kan förstå att det är fler som har det jobbigt och har det annorlunda jobbigt.
Jag har en kollega och vän som är mitt perspektiv på livet. En ung kille som för några veckor sen gick igenom en avancerad hjärtoperation. Just nu återhämtar han sig hemma hos sina föräldrar och tycker att livet är mest trist och segt. Det som komplicerar det för min vän är att han är beroende av sin rullstol. Jag har aldrig egentligen tänkt på att han sitter i rullstol men nu är det så påtagligt. När jag pratar med honom får jag positiv energi och när jag klagar över tristessen kontrar han alltid med något värre, men utan att klaga. Han kan gnälla över att Hem till gården och Lilla Huset på Prärien är innehållslöst. Eller att det är samma avsnitt av Seinfeld idag igen. Aldrig att han gnäller över livet eller klagar över att han mår dåligt, inte till mej i alla fall (hans föräldrar får säkert höra en del). Vi pratade mycket innan operationen och om hans oro men inte heller då klagade han över sin situation. Visst gnäller han väldigt mycket på annat, men inte på det som betyder något.
Så när jag känner att mitt liv är trist och orättvist, tänker jag på min vän och får lite perspektiv på mina känslor. Ja, livet är för jäkla orättvist emellanåt, men väldigt ofta är det förbaskat bra. Det är lätt att glömma det som är bra när man går igenom något tungt. Men när jag tänker på min vän, och på alla andra som går igenom rehabilitering efter sjukdom eller liknande, inser jag att jag egentligen inte kan klaga. Varje dag finns det minst en sak som är bra, kanske är den pytteliten men något bra händer varje dag. Om man tar fasta på det istället för det som är mörkt och tungt, blir livet bättre. Och man kommer upp ur det hemska mörka hålet fortare. Det är inte lätt, men man får försöka hitta något bra varje dag. Och inte blir saknaden av min bror mindre av att jag tänker på något glatt, men saknaden blir klart mycket lättare att härda ut.
