piaspraliner.blogg.se

Eller ja, natten till igår om jag skall vara ärlig. Och eftersom jag fortfarande går och småfnissar åt drömmen måste jag ju dela med mej. 

 

Det handlade om min coola kompis Catarina (läs hennes roliga blogg Cath's corner, så förstår ni kanske också det hysteriskt roliga i min dröm) och mannen i hennes liv (nedan kallad Tomten, eftersom han var tomte hos oss i radhuset ett år, en tomte som satte spår i barnen). Detta par körde bussresor, Tomten var chaufför och Catarina var reseledare. Tomten hade tomtekläder på sig, men ingen mask. Vart bussresan gick, det vet jag inte, men Tomten var en förskräckligt otrevlig busschaufför, ingen busschaufför med glatt humör, här inte. 

 

 

C hade en gnällig röst som påminde om en tant från den amerikanska södern och hade fotriktiga skor. I bussen spelades det dansbandsmusik. Och mina medresenärer var som tagna ur en film på 70-talet i beiga terylenebyxor med sydda pressveck. Självklart hade de matchande västar till. Damerna hade kjol i samma material. Tjusigt värre. 

 

Bussen gjorde ett stopp på en restaurang, typ en äldre och slitnare version av Rasta. Och här fanns det så klart buffé. Tomten trängde sig fram, förbi alla passagerare, för att hinna först till den flottiga maten (som säkert hade en äcklig hinna på sig, efter att ha stått framme hela dagen). En passagerare sa åt Tomten att ställa sig i kön. Då blev tomten förbannad och tog bussen och åkte iväg. Kvar stod ett gäng teryleneklädda passagerare och en reseledare med gnällig röst. 

 

Tja, det kanske bara är jag som tyckte den här drömmen var rolig, men jag ser framför mig min coola kompis, i fotriktiga skor och i en klädsel som jag inte riktigt kan återge. Och hennes man, som är en urtrevlig person, i rollen som den arga chauffören. Tänk vad drömmar kan ställa till det, att det blir liksom tvärt om mot verkligheten.