piaspraliner.blogg.se

…. men ibland vill glömma, de som sitter kvar i huvudet och som vägrar försvinna…..

Throw Back Thursdag och vi kör lite musik från förr, från 80- och 90-talet. Låtar som av någon anledning fastnat i huvudet och som man kan texterna till, trots att det gått många år. Det är inte alltid jag har någon historia till låtarna, de bara finns där och stör.

1. Glen Medeiros ”Nothing’s gonna change my love for you”. Minns ni hans härligt mörka tjocka hår och hans sammetsbruna ögon? Mitt tonårsjag tyckte han var snyggast på hela jorden (faktiskt snyggare än både George Michael och Jon Bon Jovi, och det är inte dåligt det), i alla fall i en vecka eller två. Hör jag namnet Glen, ploppar den upp. Och ja, jag kan fortfarande hela texten.

2. George Michael, ja. Där kan jag nog alla texter från förr i alla fall. Och alla Wham!-låtar. En som jag ofta sjunger är ”Wham!-rap”, den första och enda raptext jag kan. Kidsen är mäkta imponerade av mina talanger, kan bero på att de bara har hört Markoolio och Sean Banan ”rappa” innan. Känner mej nästan lite ’gangsta’ när jag rappar den (lika trovärdigt som när George rappar "Hey, everbody, look at me. I've got street credibility".) Kolla in klippet från Top of The Pops, när George dansar loss och rappar. Ord är överflödiga. 

3.Paul Rein, ”Stop”, minns ni? Han var ju så snygg i sin frisyr, såg precis ut som Niclas Wahlgren eller någon annan hipp typ på den tiden. Så fin. Och tack vare Paul Rein vann jag en tävling hos Radio Skaraborg! 10 st begagnade singlar…..

4. Christer Sandelin gjorde många 80-talshits. ”Det hon vill ha” kan jag fortfarande. Lite pinsamt kanske men när jag hör den blir jag lite glad i alla fall.

5. Spice Girls ”Stop” – med tillhörande ’dansmoves’ kan jag. Den har jag på en av mina träningslistor och när den kommer måste jag ibland stanna till och dansa. Då är jag glad att jag tränar ute på landet och ingen ser.

6. De gamla producenträvarna Stock, Aitken and Waterman, de kunde leverera hits. En mindre känd grupp var ’Big Fun’. Vidoen till deras hit ”Blame it on the boogie” lärde oss (min kompis A och jag) alla dansmoves vi kunde då. Nästan. Eller i alla fall lärde vi oss ’dansen’ till denna höjdarversion av Jackson5:s braiga låt. Kolla in videon och spana in den trendiga gula magväskan. En sån hade INTE jag!

6. Jason Donovan, han var också himla snygg han (och en produkt av Stock, Aitken and Waterman). LP:n ”Ten good reasons” innehåller ju bara toppenlåtar! ”Too many broken hearts” är en av alla. Och japp, jag kan nog alla texter på hela LP:n.

Jag tror nog att jag kan det mesta av dessa gubbars låtar från 80-talet om jag tänker efter. Vissa var bättre än andra…

7. Minns ni Bros? Nej, det är det inte många som gör. De var lite farligt snygga, Matt och Luke Goss, tvillingar var de (och en till medlem som inte var så snygg så han minns jag inte). Sjöng lite i falsett, gjorde de emellanåt. När jag flyttade till Göteborg var det den plattan jag spelade på min kassettbandspelare* i mitt studentrum.

En annan TBT får jag nog presentera min topplista över 80-talets pudelrockare. Den listan kan bli lång. Så bra musik, så coola och snygga grabbar och så himla mycket hår. 

*En liten historielektion till yngre läsare kanske behövs. Musiken kom på LP-skiva eller singel. Svarta platta vinylskivor man behöver ha en skivspelare till – grammofon – för att lyssna på. Kopplade man ihop grammofonen med kassettbandspelaren (eller hade en stereoanläggning) kunde man spela in sitt eget blandatband (tyckte man riktigt mycket om någon gjorde man ett blandatband till den personen), typ Spotifylista fast fysisk. Kassettband var en liten plastgrej med ett tunt band i där musiken lagrades, och när bandet trasslade sig, för det gjorde det, kunde man reda ut det med en penna. Man kunde också laga bandet med en speciell sorts tape. Var man riktigt cool hade man en bergsprängare istället för en vanlig kassettbandspelare.