Nördigt på hög nivå

Den sista lördagen i månaden samlas vi ett gäng scrap-nördar i stans mysigaste scrapbutik Scrapbook etc. Då är det dags för 9 timmars scrappande, babblande, fikande, ätande, trånande och fullt av inspiration. Det är dags för scrapbook maraton, eller scrapmara som vi brukar säga.
 
Vi är ofta samma tjejer som träffas (inga killar än då länge) men en och annan ny dyker också upp. Det är då vi har tid att scrappa våra foton, en del gör receptböcker andra gör olika typer av kort. Vi går i butiken och trånar efter alla fina papper och prylar som vi vill köpa. Vi spenderar mycket tid till att prata av oss lite (i alla fall vissa av oss) och vi fikar och äter gott. I 9 timmar håller vi på som sagt.
 
Skeptikerna undrar ibland: kan man verkligen sitta i 9 timmar och scrappa. Och svaret är: Självklart! Man går in i scrap-bubblan och bara kör på. I scrapbubblan finns alla scrapvänner, som jag bara träffar på maran. Vi vet inte mycket om varandra utanför dessa dagar, förutom det vi ser på varandras foton. Ålder eller bakgrund spelar ingen roll, vi är bara där för vårt intresse av scrapbooking. Och det är så skönt, att bara vara en scrappare och inte mamma, sambo, kollega mm. Inga krav på prestation förutom det jag själv ställer på mej.
 
Jag brukar lägga tid på förberedelse, jag sitter hemma och väljer foton och ser om jag har lämpliga papper hemma, eller om jag måste komplettera (jag har så mycket papper att jag nu försöker arbeta ner lagren innan jag köper nytt - det går väl sådär kan jag säga. Det kommer ju så mycket fina nya papper hela tiden...). Jag kollar mycket på Pinterest för at få inspiration till hur uppslagen skall se ut. Jag har även några böcker som jag tittar i. Ibland ritar jag upp på ett kladdpapper, så jag minns hur jag tänkte.
 
På maran välkomnas vi av ett välkomstkit, som Gisela i butiken väljer utifrån humör och säsong, i går var det tema romantik. Sen kör vi på. Tack vare att jag ofta är förberedd får jag också väldigt mycket gjort. Rekordet är 18 uppslag men igår lyckades jag bara klämma ur mej 5.
 

 
Eftersom vi ofta är samma tjejer, som sagt, och vi har hållit på med scrappandet i många år, har man fastnat i samma stil. Vi jobbar med fotona på samma sätt, uppslag efter uppslag och mara efter mara. Så därför har vi de senaste gångerna börjat ge varandra utmaningar. Det kan vara att göra ett uppslag på ett sätt som man aldrig gjort, en teknik som man avskyr eller undviker, eller att helt enkelt tänka tvärt om mot vanligt. Det är riktigt kul och samtidigt väldigt utmanande. Jag själv kan inte påverka utmaningen som mina scrapkompisar ger mej, men självklart är det frivilligt. Denna gång gav vi också varandra en gemensam utmaning: vi skulle ta med foton som nån annan skulle scrappa utan att veta vems foton det var. Jättekul och jättesvårt. Resultatet av vår utmaning var riktigt kul att se.
 
 
Min utmaning denna gång var att använda ett verktyg som jag undviker: ShapeCutter. Jag skulle använda den till att skära runda foton. Och då gick jag "all-in" och gjorde ett helt uppslag med bara runda former. Tror inte att jag gör ett sånt igen, men jag kom över mitt motstånd mot ShapeCuttern och det är ju bra. Min utmaning till nästa gång är att skriva en liten notering till mina foton, journalling som det heter på scrap-språk. Den oroar jag mej redan för.
 

Vi arbetar på olika sätt när vi scrappar. Eftersom jag är så väl förberedd, har jag rätt god ordning (för en gångs skull) medan andra mer kör på kreativt kaos.
 
 
Sen äter vi också. Godis- och fruktskålen är alltid välfylld, och chipsskålen likaså. Framåt 19-tiden är det dags för middag. Det kan vara att vi beställer pizza eller att Gisela lagar något. Denna gång var det smarriga pajer, sallad och salami. Ibland bjuds det på vin. Nästa gång hoppas vi alla på Giselas supergoda couscous med kycklingspett. Ofta dämpar vi ljuset och har det lite avkopplande en stund. Tills någon börjar ledsna och tycker det är dags att fortsätta. Då kör vi några timmar till. Fram till midnatt.
 
 
Vill man ser bilder från våra maror lägger alltid Gisela ut foton på sin Facebooksida, gå in och gilla den tycker jag. Och våra alster hittar man ibland i idébloggen Scrapbalans.
 
Sen framåt midnatt åker jag hem på en ganska öde motorväg. Och i går var det så bra musik på radion att jag nästan åkte en omväg. För trots 9 timmars kreativt skapande, och att jag aldrig annars är uppe till midnatt eftersom jag är så kvällstrött, är jag full av energi efter en mara. En energi som oftast håller mej igång i en hel månad, till nästa gång.