piaspraliner.blogg.se

Som nog de flesta vet, är jag inte din största fan, Vintern. Och jag gnäller något så in i bänken över dej, både utanför och på sociala medier. Men jag lovar, det skall bli ett slut på det. Den här vintern skall jag minska ner mitt gnällande. Det blir ju inte bättre av att jag gnäller, våren kommer ju inte fortare för det.

 

Vad det var som gick fel mellan oss, det vet jag inte. Bara för några år sen gillade jag dej skarpt. Det upptäckte jag när jag såg gamla inlägg på Facebook. Tydligen jublade jag när du kom redan i november. Och konstigt nog har jag alltid gillat att skotta snö. När vi bodde i stan blev vår bil ofta översnöad och instängd av vallar när plogbilen kom (eller snarare, den kom aldrig till vår lilla gata, inte förrän resten av hela stan var klar). Då gick jag glatt ut och skottade fram den och hade det kul i snön.

 

Kanske var det när vi flyttade till radhuset, som det gick fel? Jag minns inte riktigt. Det är klart att när man måste ha bilen och bilen inte går att köra (starta har den alltid gjort, men att stänga dörrarna har vi haft problem med), så blir man irriterad. Men huset har ju klarat alla möjliga stormar och varmt och skönt har vi, så det är inte heller det som är problemet.

 

Grejen är att jag hatar att frysa, och jag fryser nästan alltid. Igår frös jag så hemskt att jag på lunchen mellan mötena på stan, sprang in på Lindex och köpte en tjock lång stickad tröja. Och det är lite så jag tänker den här vintern. Jag får köpa lite snygga och väldigt varma kläder. De senaste åren har jag bara tagit på mej kläder för att bli varm, och det har inte alltid varit speciellt snyggt. Så i år blir det ändring. Varma kläder som är snygga får det bli.

 

Så om du Vinter lovar att ha lagom med snö och bara några minusgrader, så skall jag nog kunna gilla dej också. Det är när det blir kallare än -5 som jag inte gillar dej, vi skall inte prata om när det när mer än -10. Nej, då vill jag bara gå i ide. Och så här en dag efter 20-årsdagen av snöovädret 1995, kan jag känna att det hade varit lite trevligt med en snöstorm då och då. Jag lovar att jag nog hade njutit lite mer av det denna gång, till skillnad från 1995.

 

Då var jag en väldigt plikttrogen medarbetare på mitt första jobb och fick panik när jag inte fick upp porten till huset. När jag ringde växeln blev jag dock lugnad, av flera hundra medarbetare hade bara 14 tagit sig dit. Problemet då var att jag dagen innan hade kommit hem sent på kvällen, efter mitt jobb som simlärare på Kristinedalsbadet i Gamlestan, och inte orkat handla. Jag hade varken te eller mat (och som te-galning var det jättejobbigt) och affärerna var ju stängda. Men till slut öppnade en liten närbutik och det var en härlig stämning i den del av Lunden jag bodde i då. Barnen åkte pulka i de branta backarna och livet var trevligt igen.

 

Så här är mina löften till dej Vinter! Jag lovar att tycka om dej lite om du håller kylan borta och fixar lagom med snö, och en liten snöstorm ibland. Jag lovar också att inte gnälla så mycket över dej, jag paltar på mej lite nya varma kläder och gillar läget. OK?