Grattis brorsan!
Idag skulle du fyllt 50! 50 är ju inte klokt, min brorsa skulle fyllt 50. Så tyckte du också, att det inte är klokt. Fast ändå hade du säkert planerat den här dagen. För när det kom till att fira, så var du inte den som gömde dej. Du gillade att ha kalas och att bli firad. Jag tänker lite på hur du hade velat ha den här dagen. Eftersom det är en fredag hade det nog blivit kalas på lördagen. Kanske skulle du grillat och kanske skulle kusiner, farbröder, fastrar och mostrar kommit. Och då hade vi ju hoppats på fint väder, för i ditt lilla hus hade inte alla fått plats.
Jag väljer att tänka på din födelsedag och allt glatt kring den dagen, och jag väljer att inte tänka så mycket på i övermorgon, den där dagen för ett år sen då livet rasade ihop. Igen. Vi väljer att tänka på det trevliga, att fira din 50-årsdag den här helgen, och inte tänka på vad som hände sen. Så gott det går i alla fall. För sorgen är ju med oss hela tiden. Den släpper aldrig taget men den mattas av emellanåt men så kommer den tillbaka, som ett slag i magen. Saknaden är där hela tiden och jag vet inte hur många gånger jag tänkt att "detta måste jag berätta för brorsan" och då kommer ju det där slaget i magen igen.
Så idag har vi lagt en blomma på din grav och tänkt lite extra på dej. Nu sitter vi framför brasan och har det mysigt. Och i morgon kommer vi äta lite gott, för att fira dej lite till. För vi vill fira dej ordentligt, när du nu fyller 50.
Jag hoppas att du har haft en fin födelsedag ändå. Att mamma och mormor, farmor och farfar, moster Bibbi och Evert, morbror Bert och alla andra nära och kära, som finns där du är, firar dej. För det är så jag vill tänka att det blir, att man träffar alla kära igen. Vi ses alla i Nangijala, men jag hoppas ändå att det dröjer ett tag.
Jag saknar och älskar dej, brorsan, nu och för alltid.
