Skitåret 2016
Det har skrivits så mycket om det här skitåret 2016. Så många hjältar som gått bort, så många att det börjar bli löjligt. Bowie, Prince, Professor Snape, ja listan är ju fånigt lång. Och igår fick vi höra att Prinsessan Leia också lämnat oss. Knasbollen blev riktigt ledsen, som det stora Star Wars-fanet han är. Och även jag blev nedstämd.
Fast för mej kom den stora nedstämdheten på annandagens morgon, när jag vaknade till nyheten att min stora favorit sen tonåren gått bort. Min tonårsidol George Michael. Åh, vad jag hade velat se honom på scen en gång till. Vad jag kommer sakna rösten och sakna ny musik från honom.
Första gången var på Scandinavium med min kusin Anna på 80-talet. Faith-turnén var det. Och sista gången var 25-turnén år 2006. 20 oktober, en fredag. Och det minns jag för jag var höggravid med knasbollen. Han kom ut några dagar efter den konserten.
Så nu lyssnar jag, som så många andra med mej, på min hjälte, kollar lite på Youtube och lyssnar på Spotify. Och inser att jag inte har någon stor idol kvar att längta efter att se. Visst finns det många fantastiska musiker som jag vill se, men den där stora idolen, den finns inte mer. Lite sorgligt faktiskt. Men sånt är livet. Jag får glädjas över all fantastisk musik som han skapat och se till att kidsen lär sig låtarna. Vi är på god väg, de kan redan "Wake me up before you gogo" och "Last Christmas". Nästa steg får bli "Wham rap!", den enda raplåten jag kan. Tack för musiken, George! Nu skall jag leta upp hans självbiografi och läsa om den.
Svårt att lista alla favoritlåtar men här är några.