Fru Hallon-Apelsin
Jag är en te-nörd. Dvs jag dricker mängder av te. Ett tag hade jag alltid olika varianter men de senaste åren (typ 10 - 15 eller så) kör jag med samma sort, en egen blandning av hallon och apelsin. Och den köps alltid i fina Tebutiken inne i Göteborg. Den tidigare ägaren kände igen mej när jag kom (jag sa ju att jag dricker mängder, det blir många besök i Tebutiken då) och började blanda till teet nästan innan jag hann säga det jag skulle.
Men sen började jag jobba ute på Lillhagen och nu i Mölndal och då blir besöken inne i stan väldigt sällsynta. Så numera är det Mr P som får gå och shoppa te åt mej, han jobbar ju nästan granne med butiken. Ibland går jag in där själv och köper mitt te. Och för nåt år sen möttes jag av ett glatt utrop: "Jaha, är det du som är fru Hallon-Apelsin!". Lite kul att vara stammis på en tebutik, liksom. Eller i alla fall Mr P har ju råkat bli det. Och lite konstigt, tycker jag, att det inte är fler människor som hittat denna goda blandning av te (fick inspirationen till det av min kusin Anna för många år sen, om någon undrar). Extra roligt var det en annan gång, när min kompis Camilla gick in i denna mysiga butik och då bestämde sig för att köpa just hallon-apelsin. Och samma sak fick hon höra: "Är det du som är fru Hallon-Apelsin?".
Så eftersom jag inte är fru på något annat sätt, är det alldeles utmärkt att heta fru Hallon-Apelsin. Kanske bloggen skall byta namn? Mitt instagramkonto också? Det hade ju varit lite roligt och en nystart. Vem vet vad som händer.
Och detta te-inlägg får illustreras med jobb-muggen med te i. En lite lagom solkig temugg. Varför är det så? Hemma diskar jag temuggarna direkt efter varje gång men på jobbet sköljer jag bara ur den. Gör ni det också?
