piaspraliner.blogg.se

Mr P är ju som sagt nere på en alptopp och joddlar. Vi andra är hemma och har vardag.

 

Vardag med lite extra, kan man säga. För kidsen saknar sin pappa väldigt mycket när han inte är hemma (helst skall han sitta still i soffan, så de vet vart han håller hus hela tiden). Vi går all-in med all mat som vi gillar och som Mr P inte gillar alla gånger. Vi har ätit kräftor och fiskbullar, småplock med kallskuret och fisk i ugn (det gillar han iofs). Igår åkte vi till den nyaste pizzerian och köpte pizza, och nu råkar den ligga vägg i vägg med ortens godisbutik, som har ett enormt utbud. Att släppa in tre vrålhungriga personer i en godisbutik är förenat med, kanske inte livsfara men ett stort hål i plånboken. Och eftersom det blev så himla mycket i våra godispåsar, fick vi offra oss och börja äta på lördagsgodiset redan igår. Ni behöver inte oroa er, det finns kvar så det räcker varje dag ända till söndag. 

 

Men varje gång Mr P är ute på äventyr, vare sig det är jobbresa eller semester, så händer det två saker. 

1. VAB eller skada på något barn

2. Attack av de största mördarspindlarna man kan tänka sig. 

 

Just punkt ett, VAB, är så mycket standard att min chef skrev upp Pia VAB i sin kalender hela veckan, när jag berättade om Mr P:s kommande resa. 

 

I går förmiddag, när det då återstod lite drygt två dagar kvar av den P-fria veckan, tänkte jag för mig själv, där jag satt hemma i soffan och jobbade (hemmajobbande blir det en del när P är borta tyvärr), "Vi klarar nog det här, inga VAB och det är torsdag, inte en tillstymmelse till sjuka hos något barn, och inte heller en enda liten attackspindel har synts till".

 

Det skulle jag aldrig ha gjort! Lagom efter lunch, ringer en jätteledsen Knasboll och gråter. Han har lyckats med konststycket att ramla med huvudet före in i en stenvägg. Huvudet dunkade och jag tänkte förstås Hjärnskakning. Jag såg framför mej många timmar på akuten. Fick slänga mej i bilen och hämta hem den stackaren. Efter några timmars vila mådde han dock bättre, och det blev inget akutbesök. 

 

Och senare på kvällen dök den upp, Mördarspindeln med stort M. Hysterisk skrek jag på min stackars son, som likt en superhjälte kom springande och tog hand om odjuret. 

 

Men i morgon kväll kommer han hem, Mr P. Efterlängtad som få. Det skall bli så jäkla skönt, tycker vi alla. Men mest tycker nog Knasbollen det, för då behöver han inte längre vara familjens spindeljägare.