325
Det första jag fick göra var att åka in till jobbet och få hjälp med att få igång min dator och jobbmobil. På mitt jobb måste man nån gång under 90 dagar vara inloggad på vårt nät, annars kastas man ut. Och jag som då varit borta i 325 dagar hade en stendöd dator. Bara för våra snälla IT-killar att få igång liket. Och telefonen var jag också utloggad ifrån. Datorn fick de behålla till i morgon, men telefonen fixades lätt.
Resten av mina två timmar gick åt att prata länge med mina två kollegor jag känt längst. Vi delade rum när jag började på detta jobb så dessa två är fina vänner. Den ena av dem har varje fredag skickat ett litet sms till mig och önskat mig en trevlig helg. Hon var också omtänksam och skickade en vägbeskrivning till jobbet. Jag jobbar precis vid Göteborgs central, och för alla som besökt vår fina stad de senaste åren, vet vilket h-e det är med bygget av Västlänken och allt annat som pågår. Hade hon inte skickat det i går hade jag varit mer förvirrad än vad som är normalt för en snurrrig tant i stan.
Sen jag klm hem har jag hängt i soffan själv, för vår älskade lilla fluffkorv är sur på mig för att jag varit borta idag. När jag kom hem var hon överlycklig, men sen dess har hon vänt ryggen åt mig, undvikit mig och när jag lyft upp henne och tvångsgosat, har hon bara tittat bort och suckat lite. Alla andra i familjen har mötts med svansviftande och glada ljud, jag blir bemött med kall tystnad. Nu ligger hon i och för sig i soffan men i helt andra änden av den, så jag inte kan nå henne. För når jag henne går hon i väg och lägger sig långt bort. Det blir spännande om hon fortsätter med surandet i morgon.
