Identitetskris
Jag har varit sjukskriven sen mitten av december. På 10 månader händer det jättemycket i vanliga livet och när jag var mammaledig hände det ju saker varje dag. Men när man har en utmattningsdepression, då händer det inte ett smack. Orken finns inte att göra nåt eller orka vara social. Det är lätt att känna sig lätt bortglömd och ensam. Jag tänker att många nog tänker att man inte vill störa när någon är sjuk, men det blir ibland att man känner sig helt bortglömd.
Det har inte känts särskilt kul att skriva i bloggen när jag inte känner igen mig själv och jag har funderat länge på om jag ska lägga ner den, skriva mer på Insta eller helt och hållet lägga ner sociala medier. Vem vill läsa det jag skriver liksom. Jag har alltid tänkt att min blogg ska vara rolig att läsa och inte en massa gnäll och depp. Men jag har ändå landat i att jag faktiskt vill skriva mer och jag gillar ändå min lilla blogg. Så jag skriver för mig själv och om nån annan vill läsa så är det bara kul. Och det kommer en del inlägg om min resa tillbaka till mer ork och ett något sånär normalt liv, men jag kommer ändå att försöka lämna depp och gnäll utanför.
Så välkomna tillbaka till min nygamla blogg. Och om ni känner nån som är sjukskriven, våga ta kontakt och fråga hur personen mår. Det värsta som kan hända att ni får ett svar att hen inte orkar just nu, men jag lovar att ni ändå gjort en medmänniska lite gladare. Och det är minsann inte så dåligt.
